Margareta (Margaret, Margarete m.fl. former)

Margareta har sitt äldsta kända ursprung i ett persiskt ord för ’pärla’. En grekisk form på margarit- ligger bakom latinets margarita ’pärla’.

Namnet nådde Europa via grekiskan. I Sverige bars namnet tidigast av en dotter till kung Inge den äldre (död ca 1100).

Margareta fick i vår tid stor spridning hos flickor födda på 1940-talet efter den äldsta av Hagaprinsessorna. Namnet är även i dag ett av de vanligaste kvinnonamnen.

I både den rikssvenska och finlandssvenska almanackan 20 juli, till minne av den heliga Margareta (död 304), som enligt legenden härstammade från Antiokia i Mindre Asien.

Margareta är ett av namnen i fruntimmersveckan, som gäller för att vara regnig. Ett gammalt talesätt är ”Greta väter nöten”; man antog att regn på Margaretadagen skadade skörden av hasselnötter.

Typ: kvinnonamn
Tidigast belagt: ca 1100
Starkaste tidsperiod: 1940—69

Om namnen

Texten på sidan är hämtad från Förnamn i Sverige – kortfattat namnlexikon av Eva Brylla. Eftersom boken publicerades redan 2004 har delar av innehållet blivit föråldrat. Det gäller bland annat vissa termer, uppgifter om namnens nuvarande popularitet och deras ålder i Sverige. Arbete pågår på Isof med att ta fram en ny, reviderad upplaga av lexikonet, och vi planerar att uppdatera innehållet på webbplatsen under hösten 2021.