Laura
Laura är en ursprunglig smekform till latinets Laurentia, femininform till Laurentius (se Lars). Namnet kan också vara en från italienskan övertagen femininbildning till latinets laurus ’lagerträd, -kvist’.
Laura är den kvinna Petrarca (1304—74) besjunger i en rad kärleksdikter.
I den rikssvenska almanackan 15/1 och i den finlandssvenska 18/1.
Typ: kvinnonamn
Tidigast belagt: 1737
Starkaste tidsperiod: 1885—1909
Om namnen
Texten på sidan är hämtad från Förnamn i Sverige – kortfattat namnlexikon av Eva Brylla. Eftersom boken publicerades redan 2004 har delar av innehållet blivit föråldrat. Det gäller bland annat vissa termer, uppgifter om namnens nuvarande popularitet och deras ålder i Sverige. Arbete pågår på Isof med att ta fram en ny, reviderad upplaga av lexikonet, och vi planerar att uppdatera innehållet på webbplatsen under 2023.