Lars

Lars är en sammandragen nordisk form av latinets Laurentius ’härstammande från Laurentum (stad i Italien)’, ursprungligen ett binamn.

Namnet Laurentius var i bruk i Sverige redan på 1100-talet. En tysk form är Lorentz, en fransk Laurent, en finsk → Lauri och en engelsk Lawrence.

Från 1950 och framåt har Lars tillhört de vanligate mansnamnen i Sverige. Nu ligger det på andra plats.

I både den rikssvenska och finlandssvenska almanackan 10/8, till minne av Sankt Laurentius, en romersk diakon (död 258).

I bondesamhället var Larsmässan en viktig märkesdag; i norra Sverige räknades exempelvis Larsdagen till järnnätterna, då åkerns gröda kunde skadas av den första höstfrosten.

Typ: mansnamn
Tidigast belagt: 1524

Om namnen

Texten på sidan är hämtad från Förnamn i Sverige – kortfattat namnlexikon av Eva Brylla. Eftersom boken publicerades redan 2004 har delar av innehållet blivit föråldrat. Det gäller bland annat vissa termer, uppgifter om namnens nuvarande popularitet och deras ålder i Sverige. Arbete pågår på Isof med att ta fram en ny, reviderad upplaga av lexikonet, och vi planerar att uppdatera innehållet på webbplatsen under hösten 2021.