Anders
Anders är en nordisk form av Andreas. Andreas fick i fornsvenskan tidigt formen Andres, växlande med Andris. Redan på 1300-talet har metates (omkastning av språkljud), Andres > Anders, skett.
Under medeltiden var namnet ett utpräglat präst- och bondenamn. Anders har sedan dess varit ett av de vanligaste mansnamnen i Sverige.
I både den rikssvenska och den finlandssvenska almanackan 30/11.
Typ: mansnamn
Tidigast belagt: 1378
Starkaste tidsperiod: 1960—69
Om namnen
Texten på sidan är hämtad från Förnamn i Sverige – kortfattat namnlexikon av Eva Brylla. Eftersom boken publicerades redan 2004 har delar av innehållet blivit föråldrat. Det gäller bland annat vissa termer, uppgifter om namnens nuvarande popularitet och deras ålder i Sverige. Arbete pågår på Isof med att ta fram en ny, reviderad upplaga av lexikonet, och vi planerar att uppdatera innehållet på webbplatsen under 2023.