Torsmånad och oxveckor

Julen varar inte alls fram till påska. Först väntar torsmånaden och de tunga oxveckorna.

två oxar som drar en kärra på en väg. i bakgrunden syns fler kärror på vägen och snö ligger fläckvis på sidorna.

Efter julledigheten är det dags att slita som en oxe igen. Foto: Falbygdens museum (PDM).

Torsmånaden

I traditionella dialekter i Skåne, Blekinge, Småland, Närke, Värmland och Uppland kallas januari ibland för torsmånad eller tormånad. Det är kopplat till en äldre tradition där vintern består av tre månader: julmånaden, torsmånaden och göjemånaden. Orden torsmånad och tormånad är gamla, de användes redan under fornnordisk tid (thorsmanadher, tormonet). I folktro har namnet kopplats ihop med guden Tor men han har egentligen inget alls med torsmånaden att göra – i stället kan det vara släkt med adjektivet torr och alltså från början betytt ’torr vinter’ eller liknande.

Slita som en oxe

En annan benämning som ofta används i januari är oxveckorna. I det gamla bondesamhället var oxveckorna den tunga tidsperiod som kommer efter en lång ledighet när det är långt till nästa ledighet. Uttrycket syftar på att man då får slita som en oxe. För många både då och nu är tiden efter jul just en sådan slitig tid med långt till nästa extra ledighet.