Surströmmingspremiär

Den tredje torsdagen i augusti är det av hävd premiär för att äta surströmming – denna anrättning som många antingen älskar eller hatar.

Det äldsta belägget för ordet surströmming är från 1732, men rätten är äldre än så. Vi har belägg på surfisk från 1572, och syrning av fisk och annan mat som konserveringsmetod är mycket gammal och vida spridd över stora delar av världen.

Billig konserveringsmetod

Att låta strömming/sill fermentera var i äldre tid ett billigt sätt att konservera fisken och förhindra den från att bli dålig. Salt var dyrt och istället för att salta in strömmingen kunde man använda endast så mycket salt att fisken istället jäste. Andra matvaror som konserverats på samma sätt är surkål, belagt 1630. Även surdeg, som det finns belägg för sedan fornsvenskan, görs genom syrning.

Från vardagsmat till delikatess

Surströmming har alltså ätits i Sverige i århundraden och var till en början vardagsmat, men när tillgången på billigt salt ökade minskade samtidigt det här sättet att konservera fisken. Den surströmming som numera produceras börjar säljas den tredje torsdagen i augusti. Den serveras ofta på tunnbröd tillsammans med mandelpotatis, lök och gräddfil – en delikatess som har gjort en klassresa från att vara fattig vardagsmat till att bli festmat.

Sur = syrad

Och visst luktar surströmming starkt, men den är varken ankommen – alltså skämd – eller rutten, utan bara jäst/syrad. Det är därför den kallas surströmming. Sur betyder här ’som innehåller syra’. Det kan ju annars också betyda ’våt’ och ’irriterad, grinig’. Surströmming finns belagt också i överförd användning om sur person.