Nyårsdagen

Det första gäller! Genom tydor och magiska handlingar brukade man i allmogesamhället vid nyåret försöka förutspå framtiden och försäkra sig om tur under det kommande året.

skata på snötäckt mark

Inled nyårsdagen med att springa ikapp med en skata - då håller du dig pigg resten av året!

Årets första dag

Årets första dag har infallit på olika datum under olika tider och på olika platser. Till exempel firades den romerska högtiden Kalendae Januariae, som sammanföll med början på det romerska ämbetsåret, denna dag. Under 500-talet ville kyrkan gärna se en mer kristlig version av firandet och det bestämdes att detta skulle bli en dag för att fira Jesu omskärelse och dop. Läs mer om tideräkning och kalendrar här Öppnas i nytt fönster..

Att förutsäga framtiden

I det äldre svenska samhället var synen att ”det första gäller” genomgående för hur man såg på nyårsdagen. Det vill säga, att det som sker under nyårsdagen kommer spegla hur resten av året kommer bli. Det som hände sågs med andra ord som en slags tyda eller spådom om framtiden.

Att försäkra sig om lycka

Man skulle helst inte utföra tråkiga sysslor, och det var viktigt att ta sig upp så tidigt som möjligt på morgonen för att inte riskera att bli lat under resten av året. För att vara på den säkra sidan kunde man även börja dagen med att springa ikapp med den första skata man såg för att garantera att man höll sig pigg under året.

Stöpa bly på nyårsafton

I våra arkiv finns en berättelse om hur man på nyårsafton stöpte bly för att förutspå hur det nya året skulle bli:

I mitt hem var det vanligt att stöpte bly på nyårsafton. Man inköpte bly till nyårsafton, högg sönder blyet i små lämpliga bitar och stöpte dessa i sleven. En för varje person för att se hans kommande öden under det nya året.

Det smälta blyet hälldes i en balja fylld med snö. Man kunde då få se de mest otroliga formationer. För den, som det mörkt eller grusigt, blev endast tråkigheter såsom sjukdomar och dylikt. Blev blyet vid stöpningen ljust skulle livet bliva glatt för den personen, det gällde. Liknade blyet åter ett skepp, komme den person att taga anställning å fartyg o.s.v.

Var och en förvarade blyet såsom något dyrbart till nästa nyår, då det hände att det kunde stöpas om, men detta var dock mindre tillförlitligt. Man ville gärna hava nytt bly för varje år.

Detta är barndoms minne från mitt hem på Österteg, Umeå landsförsamling.

Berättat av: E. A. Granberg, Umeå, Västerbotten (arkivnummer ULMA 1876:3)