Halloween

Halloweenfirandet med pumpor och läskiga utklädnader är en relativt ny tradition i Sverige. Men på Irland har firandet rötter långt tillbaka i förkristen tid.

Halloween hör till de festseder som i Sverige har utvecklats under senare år. Tiden dessförinnan dyker det upp skyltningar som vittnar om det kommande firandet. Orange och svart är halloweens färger. Häxor, pumpor, fladdermöss och spindelväv dess attribut. Det är en årsfest vid vilken döden är symboliskt närvarande.

Halloween är en rolig helg då man får lov att gå på maskerad och klä ut sig. Det är befriande att festa i mörkret och klä ut sig till något läskigt och leva ut. Att det är i skräckens tema är bra, ont ska med ont fördrivas. Att skoja om hemskheter har en funktion i en verklighet där skräck och rädsla för det okända och hemska finns! Allhelgonahelgen är något annat, då man hedrar och minns sina döda och sätter ljud på gravarna. Jag firar båda. Kvinna född 1969, Södermanland (arkivnummer DAGF 01809)

Trots att jag inte vet vad Halloween innebär vill jag för säkerhets skull uttrycka mitt avståndstagande till all skrock, spöktro och new age-influerad smörja som tycks styra livet för alltfler människor Kvinna född 1944, Västergötland (arkivnummer ULMA 38662)

Halloweens ursprung

De äldsta skriftliga beläggen vi kan finna till halloweenfirandet härrör från Irland, ett land som till skillnad från många andra länder är rikt på litteratur från 700-talet och framåt. Upphovet till halloween är Samhain (stavas också Samain, Samuin i iriska medeltida källor), en av fyra kvartalsfester under det keltiska året som vi dessvärre inte vet mycket om. Irländsk immigration till Skottland och de skotska öarna under tidig medeltid förde med sig namnet dit, där traditionen utvecklades till lokala varianter. I Wales var dagen istället vinterns första dag (Calan Gaef) och natten som föregick kallades vinterafton (Nos Galan Gaea). Inga källor understryker att det var en förkristen religiös högtid, även om det är naturligt att tänka sig att den också hade sådana drag.

Samhain inföll den första november som en markering av sommarens slut och vinterns intåg. Natten före Samhain, liksom november månad överlag, var fylld av trolldom och magi. Då ansågs övernaturliga väsen vara särskilt aktiva och möjligheter fanns att spå in i framtiden. Detta drag överensstämmer även med liknande föreställningar för samma tid i det germanska språkområdet. Man firade med lekar, mat och dryck vilket markerade betydelsen av skördeårets slut genom att göra figurer av rovor eller andra rotfrukter. Att många eldar tändes verkar vara ett senare inslag förbundet med en senmedeltida kristen högtid som firade de döda, Hallowtide, Hollontide eller Allantide, och kunde skilja sig åt mellan olika delar av Storbritannien. Från sent 1700-tal och 1800-tal, finns uppgifter om att framförallt unga män klädde ut sig till skrämmande väsen med hjälp av djurhudar, målade ansikten och djurhuvuden. De drog sedan runt och sjöng, diktade eller underhöll och förväntades att få utspisning i de hem som besöktes. Uppgifter så tidiga som från mitten av 1700-talet beskriver att busiga upptåg och hyss förekom, särskilt bland barn och unga män. Skorstenar kunde täppas igen, kål kunde kastas på hus, hästar kunde vändas i sina stall och så vidare.

I amerikansk mångkulturell tappning

Det mer moderna halloweenfirandet uppstod i USA under 1800-talet. Förenklat uppges det ofta att det var irländska emigranter som tog med sig seden. I själva verket är det irländska inslaget i de seder som uppstått endast ett av många bidrag. Många invandrargruppers och den amerikanska ursprungsbefolkningens skördefester och föreställningar om de döda och om andar har blandats och gett USA innehållet till en viktig höstfest.

Till bidragen hör engelsmännens firande av Guy Fawkes Day den 5 november, med eldar, fyrverkerier, tiggeri och upptåg. Andra bidrag är holländares skördefester, tyska invandrares traditioner av magi och häxtro, katolska föreställningar om skärselden och inte minst den spansk-mexikanska befolkningens traditioner att bära mat och ljus till gravarna och att fira de döda med musik och andra festligheter.

Jack-O'-Lantern – en symbolisk pumpa

En viktig symbol för halloween är den till ett grinande ansikte utskurna pumpan, "Jack-O'-Lantern". Namnet är känt sedan 1500-talet och syftar på eldsflammor i sumpmarker och härrör från östra England.

Den symboliska urkarvade pumpan som en ljuskälla, som i dag står som symbol för halloween, utvecklades i USA där irländarnas lyktor av rovor eller betor ersattes med pumpan.

Firandet i USA

I USA växte halloweenfirandet under första hälften av 1900-talet och omformades till en amerikansk nationell högtid. Ett inslag är de kända halloweenparaderna, karnevalsliknande tillställningar med musik och utklädsel, vilka uppstod på 1920-talet. Tidigt började firandet ute på gator och torg att urarta, och det klagades över ”the Halloween problem”, alltså fylla och bråk.

Under andra världskriget förbjöds halloweenfirandet här och var i USA, för att ta ny fart under 1950-talet. Då uppstod seden bland barn att gå runt och tigga godis, med orden ”trick or treat” (bus eller godis).

Även i England utvecklades halloweenfirandet under 1900-talet, dels på grund av irländskt inflytande, dels på grund av kulturell import från USA. Under mitten av 1900-talet var halloween en etablerad festhögtid i England, till stor del efter den amerikanska modellen.

Det svenska firandet

I Sverige växte halloweenfirandet fram främst under 1990-talet. Men helgen var känd tidigare – redan 1961 ingrep ordningspolisen mot ett vilt halloweenfirande bland Stockholmsstudenter.

Halloween är till stor del en barn- och ungdomshelg. Skolor, förskolor och fritidshem ordnar fester med utklädsel, särskilt godis i form av svarta katter, dödskallar med mera, och prydnader i form av pumpor, fladdermöss, spindlar, spindelväv och annat som ska framkalla en lekfull skräck.

Även många familjer ordnar halloweenfester för barnen och barnens kompisar. Seden tycks i dag, efter att ha nått en kulmen runt 2000, vara fast förankrad hos den något yngre generationen. Barnens kringgång för att tigga godis förekommer på många håll men var vanligare för ett tiotal år sedan än nu, möjligen beroende på att inte alla blir förtjusta av besöken. På sina håll har kringgången helt upphört.

Bland många äldre finns alltjämt en skepsis mot halloween, ofta med motiveringen att den är kommersiell, alltför amerikansk och oetisk med sina många dödsanspelningar. Firandet uppfattas krocka med det mer stillsamma högtidlighållandet av alla helgons dag.