Gustav Adolfsdagen

Sedan början av 1800-talet har vi uppmärksammat Gustav Adolfsdagen den 6 november. Dagen är en hyllning till kungen Gustav II Adolf.

Gustav II Adolf dog vid slaget i Lützen 1632. Firandet av Gustav Adolfsdagen kom igång i samband med 200-årsjubileet av hans dödsdag 1832. Städer som har extra anledning att fira är Göteborg och Uppsala eftersom Gustav II Adolf anses vara Göteborgs grundare och eftersom han skänkte stora summor till Uppsala universitet.

Bakelser

Konditorierna påminner oss om denna dag då de saluför Gustav II Adolfsbakelser. De kan utformas på olika sätt men pryds gärna av konungens porträtt i silhuettform. En tävling utlystes 2003 för att standardisera bakelsen men de lokala varianterna består.

Svenskt och finskt firande

Dagen är i Sverige allmän flaggdag och uppmärksammas även i Finland, som hörde till Sverige vid tiden för Gustav II Adolfs död. I Finland firas det här datumet ”Svenska dagen” och den instiftades för att öka sammanhållningen bland Finlands svenskspråkiga befolkning.

Alla stadens läroverk firade denna dag

I en arkivuppteckning berättar Ulla-Brita Sjöberg, född år 1932, om ett firande av Gustav Adolfsdagen i Göteborg i början av 1950-talet.

Den sjätte november är Gustav Adolfsdagen och speciell för oss i Göteborg. Kung Gustav II Adolf är stadens grundläggare. Alla stadens läroverk firade denna dag genom att eleverna med fanor och musikkår i spetsen tågade på led till Gustav Adolfs torg. Där hölls tal och man lade ner en krans vid kungens staty mitt på torget. Ingen hade så bra musikkår, ingen tågade i så raka led som vi från Flickläroverket! Men så var vi också drillade av fru Holm, vår gymnastiklärarinna. Under hennes överinseende övade vi att marschera. Vi tränade och tränade på skolgården. Inte bara skulle vi gå i takt, våra näsor skulle också bilda en rak linje från vänster till höger. Fyra och fyra gick vi på led, raka i ryggen och med svängande armar.

På Gustav Adolfsdagens morgon ställde alla elever upp på skolgården i god ordning. Spårvägens musikkår anlände, stans bästa förstås. Den spelade muntert i täten av paraden. Vi flickor var enhetligt klädda; kappor i mörkblått eller grått och skolmössor. Vår mössa var av mörkblå sammet, en slags barett, med en liten tofs, som hängde ner mot axeln. Mitt fram fanns en avbildning i silvrig metall av skolans emblem – Pallas Athena.

Fanbäraren med skolans fana gick främst. Hur stolt var jag inte, då jag i sista ring blev vald till skolans fanbärare, detta betydelsefulla uppdrag. Två avlösare fick jag till hjälp, för det var otroligt tungt att bära flaggan med raka armar genom staden. Vi var alla så uppfyllda av stundens allvar, så patriotiska, så stolta över vår skola. Detta var begynnande femtiotal. Andra världskriget var inte så långt borta. I tiden låg starka känslor för det egna landet, fosterlandet. Nu, 2016, är allt så annorlunda. Det är väl bara de högerextrema, som paraderar med svenska flaggor. När högtidligheterna på torget var avslutade, började den mer njutningsfyllda delen av dagen. Bakelserna väntade!

Berättat av Ulla-Brita Sjöberg, född 1932, Göteborg (Isof, dagf02315)

Läs ett längre utdrag från berättelsen i webbutställningen Göteborgsröster i arkivet