Migration mellan Finland och Sverige

Människor har i alla tider flyttat mellan Sverige och Finland. Från 1100-talet fram till år 1809 var Finland och Sverige samma land. Även efter 1809 har migrationen varit omfattande, och fortfarande i dag flyttar varje år tusentals människor mellan Finland och Sverige.

Man står på gårdsplan och visar en plog i trä.

Viktor Olsson (född 1892) demonstrerar en så kallad finnplog på Juhoila gård i Östmarks socken, Värmland år 1949. Finnplogen användes främst vid svedjebruk och var särskilt spridd i de svenska finnbygderna. Foto: Maj-Lis Holmberg (Isof, ULMA 20325).

Skogsfinnar och Finnmarker

Från omkring år 1570 till 1660 flyttade ett stort antal bönder från västra Finland till Sverige för att slå sig ner i framför allt de mellansvenska skogsbygderna. De välkomnades i Sverige där Gustav Vasa inlett en koloniseringspolitik för att få de outnyttjade skogsområdena i mellersta och norra Sverige bebodda. De finska nybyggarna kallades för skogsfinnar och kom framför allt från Savolax och Tavastland i västra Finland där de livnärde sig på svedjebruk i områden med mycket barrskog. Skogsfinnarna bosatte sig framför allt i Värmland, Västmanland och Dalarna. Områden med många nybyggare kallades för finnmarker (även finnbygder eller finnskogar). Eftersom de flesta nybyggare kom från ett och samma område i Finland förblev den skogsfinska kulturen levande. Den skogsfinska kolonisationen har också lämnat varaktiga spår i form av finska ortnamn i framför allt Värmland.

Krigsbarnen från Finland

Under andra världskriget evakuerades omkring 70 000 barn från Finland till Sverige. De här barnen brukar kallas för finska krigsbarn eller Finlandsbarnen. Evakueringarna genomfördes under vinterkriget 1939–40 och fortsättningskriget 1941–44. Efter kriget återvände de flesta barnen till Finland, men omkring 15 000 stannade kvar i Sverige.

Fotografi av en grupp barn med adresslappar runt halsen.

Nyanlända finska krigsbarn fotograferade på Centralstationen i Stockholm år 1940. Foto: Hjälpkommittén för Finlands barn (CC BY).

Så här berättar Vieno som evakuerades till Sverige tillsammans med sin yngre bror i april år 1942:

Min lillebror och jag åkte till Sverige som krigsbarn i april 1942 och hamnade hos flygarfamiljer i Ljungbyhed. (---) Vi skulle stanna tre månader i Sverige för att äta upp oss, men vår mamma fick tbc, så jag kom aldrig tillbaka till Finland.

Vi kom till olika familjer. (---) Kläderna var sydda av mamma och på fötterna hade vi mycket trasiga stövlar, det var ont om skor under kriget. Adresslapp kring halsen. Vi hade bott på hotell Anglais i Stockholm, bland annat för hälsoundersökning. Min bror och jag behövde ej klippa av oss håret, för mamma var mycket noga med att vi skulle vara rena och utan ohyra.

Läs hela Vienos berättelse Länk till annan webbplats.

Efterkrigstidens arbetskraftsinvandring

Efter kriget gick Sverige in i en högkonjunktur och hade stort behov av arbetskraft. Under 1950- och 1960-talen var arbetskraftsinvandringen hög. Invånare i Norden hade rätt att bosätta sig och arbeta var som helst i Norden utan några särskilda tillstånd, vilket underlättade invandringen från de övriga nordiska länderna. De allra flesta invandrarna kom från Finland och år 1970 fanns cirka 191 000 finländare i Sverige.

Finska, meänkieli och svenska

Språken i Finland och Sverige visar hur människor hela tiden rört sig mellan de båda länderna.

Finska är i dag - tillsammans med arabiskan - det största minoritetsspråket i Sverige och har sedan år 2000 status som nationellt minoritetsspråk. Samma år fick finskan också en särställning genom att man skapade så kallade förvaltningsområden där invånarna har rätt att använda finskan i kommunikationen med olika myndigheter.

Ett annat av Sveriges nationella minoritetsspråk är meänkieli (tidigare benämnd tornedalsfinska) som är nära släkt med finska. Språket har sitt ursprung i nordöstra Sverige och i nordvästra Finland, framför allt i Tornedalen.

Svenska är vid sidan av finska ett officiellt språk i Finland, och drygt 5 procent av Finlands befolkning har svenska som modersmål. Svenskan som talas i Finland kallas för finlandssvenska.

Finskt, meänkieliskt och skogsfinskt material i Isofs samlingar

I Isofs samlingar finns olika typer av finskt och meänkieliskt (tidigare ofta benämnt tornedalsfinskt) material bevarat, mestadels i form av inspelningar, som ger en inblick i finsk och meänkielisk kultur i Sverige.

I samlingarna i Uppsala och Umeå finns dokumentation av skogsfinskt språk och skogsfinsk folkkultur. Materialet består bland annat av uppteckningar, inspelningar, brev, fotografier och ortnamnsamlingar som tillsammans ger en bild av skogsfinsk kultur i Sverige.