Projektet 1000 år av språklig kontakt: konvergens och divergens på Gotland

Ett projekt för att undersöka den historiska språkutvecklingen på Gotland från medeltiden till i dag.

Projektet 1000 år av språklig kontakt: konvergens och divergens på Gotland har som mål att reda ut vad som är arv och vad som är påverkan från grannspråken tyska, danska och svenska i gutamålets utveckling från medeltiden till i dag. Vi har en hypotes om att gutamålet utvecklades ganska långsamt under tiden fram till ungefär år 1900, men att de omvälvande samhällsförändringar som skedde därefter fick till effekt att gotlänningar började prata mer och mer svenska. Under denna brytningstid uppstod ett slags blandspråk mellan gutamål och svenska som vi kallar ‘gotländska’. Det verkar alltså som om miljö har blivit viktigare än arv under de senaste hundra åren. Det verkar också som om dagens gotländska ungdomar har börjat överge gotländskan till förmån för svenska.

Fem delprojekt

Projektet kommer alltså att undersöka den historiska språkutvecklingen på Gotland från medeltiden till i dag, och detta kommer att göras i fyra delprojekt som undersöker varsin språklig nivå: fonologi (ljudlära), morfologi (formlära), syntax (satslära) och semantik (betydelselära). I de här delprojekten kommer vi att analysera både skrivna texter från medeltid och modern tid, och talat språk, i form av såväl äldre ljudupptagningar som nyinspelningar.

Ett femte delprojekt kommer att ha som mål att göra det språkmaterial vi samlar in under projektet tillgängligt för alla som är intresserade, särskilt för de gotländska talarna vilka ju å sin sida kommer att vara en ovärderlig källa till kunskap för oss. Vi hoppas kunna skapa en interaktiv karta på nätet som alla intresserade, både forskare och allmänhet, kan använda för att förstå mer om vårt projekt och om gutamålet, gotländskan och svenskan på Gotland.

Bakgrund

Språkfamiljer brukar ofta beskrivas på samma sätt som man beskriver människors familjer, med hjälp av släktträd där det finns föräldraspråk och barnspråk, kusinspråk och ett urspråk som är den tidigaste anfadern man känner till (eller kan rekonstruera). Det här sättet att beskriva språks relationer till varandra är visserligen väldigt målande och lätt att ta till sig, men det beskriver inte hela sanningen. Det är sant att språk ärver egenskaper, både i grammatiken och i ordförrådet från sina föräldraspråk, men de kan också få en hel del egenskaper från språk som de inte är nära släkt med utan som istället finns i deras närhet en längre tid. Man skulle kanske kunna tala om det på samma sätt som vi talar om arv och miljö när vi talar om människors personliga förutsättningar.

På Gotland talas sedan hundratals år en dialekt som omväxlande kallas gutamål, gutniska eller gammelgotländska. Den är barnspråk till ett föräldraspråk som kallas forngutniska och som talades på ön under vikingatiden och medeltiden. Forngutniskan känner vi till genom Gutalagen och Gutasagan och dessutom en ganska stor mängd runinskrifter. Stora likheter mellan forngutniska och modernt gutamål visar att det finns ett starkt inslag av arv i gutamålet. Men det finns också stora olikheter, olikheter som om man undersöker dem nära verkar tyda på att gutamålet har haft tät kontakt med andra språk, till exempel tyska, danska och svenska. Detta stämmer med vad vi vet om Gotlands historia: tyskar, danskar och svenskar har omväxlande styrt över ön i Östersjön.