Språkrådsbloggen

Norénorden i svenskan

En Norénpjäs är en pjäs av Lars Norén, men i många andra sammansättningar används förledet Norén- i överförd betydelse och står för något helt annat, ofta med psykologisk koppling.

Svartvit porträttbild på Lars Norén. Han ser sammanbiten ut och blickar in i kameran.

Lars Norén har gett upphov till uttryck som Norénångest och Norénfamilj. Foto: Michiel Hendryckx/Wikimedia Commons (CC BY).

Få svenska författare har väl som den nyligen bortgångne Lars Norén gjort avtryck i språket med sitt eget namn. Säg Norénjul och de flesta har nog ett hum om vad du menar, även den som aldrig sett eller läst en endaste pjäs av Lars Norén. Till skillnad från rent beskrivande sammansättningar som Norénpjäs ’pjäs skriven av Norén’ och Norénuppsättning ’en teateruppsättning av Norén’ betyder förledet Norén- i det här fallet något annat. En Norénjul är helt enkelt så långt ifrån en stämningsfull Fanny och Alexander-jul eller Astrid Lindgren-jul man kan komma.

I sammansättningar som Norénjul anknyter förledet till vanliga teman i Lars Noréns verk och innehåller ofta ett inslag av ångest, bristande kommunikation mellan människor, dålig stämning, uppslitande familjegräl, för mycket alkohol, gamla konflikter, skuld och skam. I andra sammansättningar används det både beskrivande och med överförd betydelse, som Norénkväll: ’en kväll med Noréns pjäser’ och ’en kväll med mycket konflikter och gräl’.

Norénjul tycks vara den vanligaste sammansättningen bildad till Norén, visar en sökning i den stora pressdatabasen Mediearkivet. I Mediearkivets äldsta belägg på Norénjul, en artikel i Dagens Nyheter (DN) från 1996, heter det så här: ”Tillsammans med Ingmar Bergman och Staffan Westerberg har Norén beskyllts för att ha skapat den svenska ångesten. I Sverige är ’Norénjul’ långt värre än Hades dödsrike. Och roligare” (DN 17 mars 1996).

Utöver julen hittar jag sammansättningar som betecknar andra högtider och tidpunkter på året. I Mediearkivet finns det enstaka belägg för alla årstider – till och med sommaren – men intressant nog inte ett enda belägg på Norénvår … Kanske är den hoppfulla våren oförenlig med det som förledet kommit att stå för.

Andra sammansättningar är allmänt känslobetecknande, exempelvis Norénstämning, Norénångest, Norénkänsla, eller berör familjelivet: Norénfamilj, Norénuppväxt, Norénäktenskap. Ett par talande exempel, som också visar hur användbara Norénsammansättningarna är som allmän referens: "’Norénstämning’ har till och med blivit ett skällsord för ångest och misär” (DN 23 april 1995). ”Hon serverar en amerikansk lättversion av en Norénfamilj och placerar tyngdpunkten i filmen i ett slags skojfriskt ingenmansland” (DN 29 april 1994).

Frågan är om det inte är dags att låta i varje fall Norénjulen bli fullt ut inlemmad i svenskan och ta plats i ordböckerna?

Redan under 1980-talet utvecklades den här schablonbilden av Norénfamiljen, efter flera pjäser med problematiska familjerelationer som tema. I en satirisk tv-sketch av Måns Herngren och Hannes Holm från tidigt 1990-tal låter ”Lars Norén” en dysfunktionell familj flytta in på Dramatens stora scen och leva sitt vardagsliv rakt upp och ned framför publiken.

Men Lars Norén har inte enbart gett upphov till sammansättningar. Hans efternamn har också använts för att bilda avledningar, särskilt adjektivet norénsk med närmare 2 000 träffar i Mediearkivet. I de äldre beläggen, från 1990-talet, är många av beläggen rent beskrivande och skrivs ofta med stor bokstav: ”ingen dramatisk replik precis, men den har omisskännligt Norénsk färg” (DN 8 mars 1992), ”Det Norénska ärendet är mötet, viljan att bli sedd och redovisandet av upplevelsevärlden” (Expressen 11 januari 1992). Senare förskjuts betydelsen av norénsk till ’något som förknippas med (typiska) teman i pjäser av Lars Norén’. Ett talande exempel från dagarna efter hans bortgång: ”Det som gjorde Norén ’norénsk’ för en större allmänhet var förstås dramatiken, där var och en kan känna igen sig i en vardag från helvetet” (Landskrona-Posten 31 januari 2021).

Själv minns jag en kurs i svensk grammatik på universitetet på 1990-talet då vi studenter skulle lära oss att använda en metod för att analysera satser och fraser och som skulle fungera bra även på talat språk (Bengt Loman och Nils Jörgensen, 1971: Manual för analys och beskrivning av makrosyntagmer). Som analysmaterial användes Noréns pjäs Natten är dagens mor från 1982 med mängder av vardagliga repliker. Särskilt svordomarna var en utmaning att analysera, men det gick.

Frågan är om det inte är dags att låta i varje fall Norénjulen bli fullt ut inlemmad i svenskan och ta plats i ordböckerna? I så fall som lexikaliserad form med liten begynnelsebokstav: norénjul.

/Gabriella Sandström