Språkrådsbloggen

Tala hellre om släktbaserade kriminella grupper

I medierna talas det allt oftare om klaner och klanbaserad kriminalitet. Men vad är en klan egentligen?

Det har gått några veckor sedan regionpolischef och tidigare biträdande rikspolischef Mats Löfving uttalade sig i Ekots lördagsintervju om omfattningen av ”kriminella gäng” i Sverige. I intervjun säger han att det finns ”minst fyrtio stycken släktbaserade kriminella nätverk, ja, så kallade klaner” i Sverige.

I det ögonblicket startar en debatt i medierna, där en central fråga har varit om klaner över huvud taget finns i Sverige. En annan och kanske mer brännande fråga har varit om det finns ett samband mellan dessa eventuella grupperingar och gängkriminalitet. En tredje fråga är om klan är den adekvata beteckningen för de nätverk som polisen påstår sig ha identifierat.

För att kunna tänka på de här frågorna måste man ha ett hum om vad en klan är. På en abstrakt nivå är en klan en politisk, ekonomisk, juridisk och social enhet som, historiskt sett, uppstått på platser där en statsstyrning saknas. Här kan en klan utgöra en alternativ struktur, som genom att erbjuda skydd kan kräva av sina medlemmar att leva i enlighet med klanens moral, och respektera dess rättspraxis. Klanen är som organisation ett kollektiv, som hålls samman av släktband och manifesteras av familjenamnet.

Man kan dra en parallell till Sveriges historia, med ätter som stred om makten före och under nationalstatens bildande, men där vi idag har en stat med idén att främja individualism och förena individer från olika släkter och bakgrunder.

För att förstå vad en klan är kan man även kolla vad ordböcker och forskning säger. I Svensk ordbok definieras klan som en ’väl sammanhållen grupp av personer som är släkt’ som i vissa samhällen ”utgjort den typiska större enheten”, med tillägget ”särskilt i Skottland och på Irland”. Där står också att en klan är en ”sluten grupp av personer, samlade kring en ledande gestalt”, med exemplen Kennedyklanen och Ku Klux Klan. Här skulle man kunna lägga till andra exempel, som Trumpklanen och klanen Kardashians.

Etymologiskt är klan ett direktlån från engelskans clan och det gaeliska clann med innebörden ’familj’, ’släkt’, ’avkomma’. Det anses vara besläktat med eller komma av det latinska ordet planta för ’växt(del)’, ’skott’. Rimligen lånades ordet in till oss under medeltiden via köpmän från Skottland och Irland där det under århundraden fanns släkter med förgreningar som byggdes upp kring en ledare.

Socialantropologisk forskning erbjuder en liknande beskrivning, även om man här betonar den sociala och kulturella snarare än den biologiska aspekten av släktskap. Det är ”skyldigheter, rättigheter och tabun” (Galli 2017) som både sätter ramar för och håller grupper generellt samman. Värt att notera är att en klan varken i detta sammanhang eller i ordböcker beskrivs som en kriminell enhet eller som ett gäng.

I den debatt som rasat sedan Löfvings uttalande är det tydligt att klan används när man talar om något negativt, ofta med koppling till utanförskap och kriminalitet. Ordet blir på så vis laddat med värden som vi känner igen från andra debatter om verkliga problem, som våld i alla former, segregation, misstro mot myndigheter, rotlöshet etc. Efterhand räcker det att man skriver klan i en rubrik för att få läsaren att associera till något som förväntas vara främmande och hotfullt. Och efterhand trängs den egentliga innebörden undan. Det som återstår är de luddiga förbindelserna mellan stora utrikesfödda släkter med starka lojalitetsband och en moral som vi ska uppleva som annorlunda.

Nyamko Sabuni har med sin erfarenhet av att tillhöra en klan uttalat sig. Hon förnekar inte att klaner finns, men menar att man bör använda en annan beteckning för de grupper som rikspolischefen hänvisar till. Det finns en fara i hur ordet används i medier när man syftar på ’släktbaserade kriminella grupper’ och ’nätverk’. Det må ligga i klanens natur att skydda sina medlemmar och bevaka sin position, men det är något annat än att använda ordet klan som en betydelseutvidning av gängkriminalitet.

/Johanna Ledin