Ord i coronans spår: hälsolitteracitet

En central insats för att begränsa smittspridningen av det nya coronaviruset har varit att informera. För att den strategin ska fungera måste informationen vara konkret och begriplig, den behöver vara skriven på klarspråk. Alla vi individer i Sverige måste dessutom ha en förmåga att finna informationen och tillgodogöra oss den – och viktigast av allt: att agera i enlighet med den. Begreppet som ringar in denna förmåga är hälsolitteracitet.

Hälsolitteracitet är en svensk översättning av det engelska health literacy. En vanlig svensk översättning av literacy är läs- och skrivfärdighet, men i det här sammanhanget är innebörden betydligt vidare. Det handlar snarare om en individs eller grupps förmåga att använda (främst skriftlig) information om hälsa för att fatta beslut och utföra handlingar som rör hälsan. Hälsolitteracitet kan definieras som ’förmågan att förvärva, förstå och använda information för att bibehålla och främja hälsa’. Begreppet litteracitet används också inom andra ämnesområden för att just beskriva en färdighet som handlar om att kunna tillgodogöra sig kunskap och tillämpa den, exempelvis digital litteracitet och statistisk litteracitet.

Många som använder begreppet hälsolitteracitet vill rikta uppmärksamheten mot det som händer på vägen mellan det att exempelvis en myndighet skickar ut information i en fråga och det att individer beter sig på ett visst sätt. Följande exempel beskriver den vägen: Du känner ett sjukdomssymtom, som halsont, och går in på 1177.se för att läsa på om vad du ska göra. Ska du söka vård? Kan du självmedicinera? Finns det något du behöver göra just nu eller kan du avvakta? Utifrån informationen du tagit del av agerar du på ett vis som förhoppningsvis är bra för din hälsa. Den här förmågan betraktas som föränderlig, och beror bland annat på hur du mår och i vilken livssituation, kultur eller omgivning du befinner dig.

De perspektiv som synliggörs i begreppet hälsolitteracitet kan delvis förklara varför ohälsosamt beteende inte alltid går att ”åtgärda” enbart med hjälp av informationsinsatser. Vi vet efter år av information att det är bättre för hälsan att äta ordentlig mat till lunch än läsk och choklad. Ändå kan det ibland vara svårt att avstå från det goda. I dagsläget rekommenderas vi att hålla två meters avstånd till våra medmänniskor. Ändå kan det i stunden kännas otroligt svårt att hindra sig från att krama om en god vän. Kanske beror vår förmåga att ta till oss och använda hälsoinformation också på vad vi tycker om avsändaren, vilket förtroende vi har för hen, eller vilka tidigare erfarenheter vi har av liknande situationer?

Huruvida vi har förmåga och förutsättningar att fatta bra beslut som rör hälsan när det gäller information kopplad till covid-19-pandemin är alltså långt mer komplext än att en korrekt sammanställning av ord finns tillgänglig.

/Karin Webjörn