Språktester i fokus

Valrörelsen är igång, och med den politikernas diskussioner om svenska språket. I centrum av debatten står svenska språket som verktyg för integration: Hur ska samhället få invandrade personer och deras barn att lära sig mer svenska snabbare? Det handlar inte om svenskundervisningen i skolan eller sfi (svenska för invandrare). Inte heller diskuteras det hur vi ska få fler att utbilda sig till lärare i svenska och svenska som andraspråk. Nej, de politiska förslagen handlar hittills mest om test.

Liberalernas partiledare Johan Pehrsson förslog i en intervju den 9 augusti att tvååringar skulle kunna språktestas för att man tidigt skulle ha möjlighet att identifiera barn med otillräckliga språkkunskaper i svenska. Testresultatet skulle i sin tur förmå föräldrarna att sätta barnet i förskola. Förslaget stötte omedelbart på kritik, som gick ut på att det är svårt att språktesta så små barn, eftersom det normala är att de utvecklas mycket olika. Dessutom framhölls att flerspråkiga barn har en språkutveckling som skiljer sig från enspråkiga barn, vilket kan vara svårt att fånga upp i så tidig ålder. Andra påpekade att det redan idag görs en screening av språkutvecklingen via BVC, fast i syfte att identifiera grav kommunikativ och/eller språklig störning, vilket är något helt annat än att försöka mäta deras kunskaper i svenska. Ett annat argument som lyftes fram var att förskolor i väldigt invandrartäta områden ofta har en låg andel svensktalande barn och personal vilket skulle medföra att förskolevardagen inte per automatik skulle innebära mycket språkträning på svenska.

Testning på modet

Test av olika slag, inte minst språktest, är populärt i politiken just nu, både på nationell och lokal nivå. Att ett språkkrav för medborgarskap ska införas bestämdes över blockgränserna i januariöverenskommelsen. Men det som möjligtvis var enkelt att komma överens om mellan partierna verkar svårare att omsätta i en praktik. Förslaget som lämnades fram i januari 2021 stötte på hård kritik från remissinstanserna och ligger fortfarande kvar på regeringens bord. Kritiken rörde nivån på testerna, som om de införs i enligt det nuvarande förslaget kommer att bli svåra att klara för många, men det fanns också stora frågetecken om hur provet ska utformas och vem som ska genomföra testningen.

Riksdagspartierna splittrade om språkkrav

Förslaget om ett språktest för permanent uppehållstillstånd som lades fram redan 2020 genom migrationsutredningen har det varit mer tyst om, trots att förslaget om språkkrav för uppehållstillstånd har mer långtgående konsekvenser för den enskilde. Om ett test för uppehållstillstånd införs blir språkkunskaperna i svenska direkt avgörande för den enskildes möjlighet att överhuvudtaget stanna i Sverige. Kanske kommer dock regeringen att tänka om i just den frågan. Ett direktiv till en ny utredning Länk till annan webbplats., vilket skulle kunna uppfattas som att man backar och gör ett omtag, lades fram i juni 2022. En ny utredning ska alltså lägga fram ett nytt förslag om hur språktest för permanent uppehållstillstånd ska kunna införas. Signalen i det nya direktivet är att man från regeringens håll efterfrågar ett mindre omfattande samt mindre resurskrävande test (i motsats till det förslag om språkkrav för medborgarskap som förväntas ta 5 år att få igång). Ett nytt förslag ska läggas fram redan i maj 2023.

De politiska partiernas inställning till språktestning skiljer sig åt. I Språkrådets enkät till riksdagspartierna inför valet 2022 framkom att KD, L, M, S och SD är för införandet av språkkrav. MP och V är emot, och C skriver i enkätsvaret att man är emot ett språkkrav för permanent uppehållstillstånd men kan diskutera språkkrav för medborgarskap.

Språktester debatteras också lokalt

Men språkkrav på nationell nivå är inte de enda språktest som varit i ropet de senaste åren, och lokalt låter sig inte språktestfrågan delas upp i ett tydligt vänster- och högerblock. I våras införde Göteborgs stad språktest i svenska i samband med anställning av personal inom barn- och äldreomsorgen. Frågan om språktest hade då diskuterats under lång tid där S och D (ett lokalt parti i Göteborg som heter Demokraterna) och SD drivit frågan, medan de borgliga partierna varit emot, eftersom de menade att språktest är ett ineffektivt verktyg som kostar mer i administration än det gör nytta. Men det blev ett test, och Göteborgs stad var inte först med att införa språktest i svenska inom omsorgen. I Botkyrka söder om Stockholm infördes 2021 ett språktest som innebär att alla som söker jobb eller förlänger ett vikariat inom förskolan behöver genomgå ett test i svenska. Samma sak gäller i Katrineholm för den som söker jobb inom funktionsstöd, äldreomsorg, skola, förskola och fritidshem och inte har eftergymnasiala studier. I mars i år beslöt också Sigtuna kommun norr om Stockholm att införa språktester för samtliga anställda inom äldreomsorgen, även de med svenska som modersmål. Både i Katrineholm och i Sigtuna är det alltså inte bara de nyanställda som ska testas utan även de som redan jobbar inom kommunens äldreomsorg.

Språktester i svenska verkar alltså vara något som ligger i tiden. Kanske är det en liten del i samtidens intresse för test och mätbarhet, kanske är det också ett logiskt resultat av mediers rapportering de senaste åren om språklig segregation som också drabbar t.ex. förskolorna, samt rapportering om farhågorna om att pandemin inneburit att barn i förskoleåldern tillbringat mer tid hemma – något som i sin tur antas ha påverkat språkkunskaperna i svenska negativt hos barn till invandrade föräldrar.

Incitament till satsningar eller dränerande?

I de uttalade förväntningarna på vad testerna ska leda till nämns att säkra barn- och äldreomsorgens trygghet och kvalitet. På nationell nivå är de uttalade förväntningarna på språkkrav för medborgarskap att språktestet ska stärka medborgarskapets status och främja ett inkluderande samhälle. En annan, mindre omtalad konsekvens blir att Sverige framstår som svårare att få permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap i, och på den punkten hamnar mer i nivå med andra EU-länder. Både på nationell och lokal nivå är det således stora förväntningar som knyts till språktesten. En fråga som förefaller viktig framöver, oavsett hur språktesten slutligen kommer att utformas utifrån de olika syftena, är deras slutliga konsekvenser. Kommer de att infria förväntningarna? En farhåga är naturligtvis att de system som krävs för att hålla testverksamhet och analys av testresultat igång kommer att suga ut resurser ur verksamheter som rent faktiskt ska se till att asylsökande och vårdpersonal får de där goda kunskaperna i svenska som ändå är slutmålet för testverksamheten. Eller kan testerna i sig skapa ringar på vattnet och incitament för beslutsfattare att satsa på kvalitén i undervisningen på sfi och svenska som andraspråk? Det återstår att se. Förhoppningsvis finns också en uppföljningsplan med i planerna för framtiden.

/Jennie Spetz & Maria Bylin