Språkvård i romska i Sverige

Målet med den romska språkvården är att språket ska leva vidare och att romska barn ska kunna fortsätta att tala och skriva sitt språk också i framtiden. Baki Hasan på Språkrådet har arbetat som språkvårdare i romska i 15 år och berättar här om den romska språkplaneringen och arbetet med att etablera ett standardiserat skriftspråk.

Romska eller romani čhib/šib är ett av de fem nationella minoritetsspråken i Sverige. Det romska språket tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen och är mycket nära besläktad med hindu. Dagens romska består av olika dialekter. Några av dem är kelderasch, arli, lovari, gurbeti och bugurdzi. Många romska grupper, till exempel kale och resanderomer, har på grund av den tidigare assimilationspolitiken i Sverige och Norden förlorat den största delen av sitt språk. I dag är arbetet med att få till ett standardiserat skriftspråk i full gång, bland annat genom den romska språkvården i Sverige.

Under lång tid har romskan varit ett muntligt språk, men efter andra världskriget började de romska intellektuella uppmärksamma behovet av en standardisering av det romska språket – särskilt skriftspråket. Den romska språkvården fick sin början för några decennier sedan. Den 8 april 1971 ägde den första romska världskongressen rum i London. Vi det tillfället lades grunden till den romska språkplaneringen och arbetet med det romska skriftspråket. Under de femtio år som gått sedan dess har språkvården i romska tagit ytterligare steg där ett av målen är att etablera ett standardiserat tal- och skriftspråk.

Borde vi då ha ett standardiserat romskt språk som ser exakt likadant ut för samtliga romska dialekter – är det verkligen realistiskt? Enligt mig är svaret på den frågan nej – det är inte ett realistiskt mål att alla romska dialekter ska bli en och samma.

En anledning till det är att romerna finns över hela världen men saknar en gemensamt geografisk plats – alltså ett land med ett eget skolsystem där barn på ett naturligt och vardagligt sätt kan använda ett standardiserat romskt språk såsom svensktalande, fransktalande eller finsktalande barn gör.

En annan anledning, som hänger ihop med den första, är att romskan är ett pluricentriskt språk – alltså ett språk som talas i flera olika länder. Det är alltså naturligt att det finns en del variation i språket eftersom romskan påverkas av de språk det omges av.

Betyder det då att romskan aldrig kommer att ha en standardiserat tal- och skriftspråk? Också där är mitt svar nej. Även om det fortfarande kommer att finnas en variation i den talade och skrivna romskan så har det under de senaste decennierna pågått olika slags språkvårdande arbete i romska i flera länder. Här i Sverige, vid Språkrådet, har vi bedrivit språkvård i romska sedan 2007. Under dessa femton år har språkvården lagt en god grund för den romska språkplaneringen.

Vad är då språkplanering mer konkret? Det romska språket är ju ett språk som alla andra, men det har saknat förutsättningar att utvecklas som många andra språk. Förföljelser och diskriminering av romer har påverkat språkets förmåga att utvecklas och leva vidare. Många romer levde tidigare (och gör till viss del än idag) utanför samhället i de länder man befann sig i. Detta gjorde att språket inte utvecklades i takt med de förändringar och företeelser som uppstod i samhället. Romers utanförskap gjorde att språket också hamnade vid sidan av, och de termer som behövdes i samhällets utvecklades inte lika mycket på romska som på andra språk.

Vad arbetar vi då med inom den romska språkvården på Språkrådet? Det språkvårdande arbetet består av olika delar som beskrivs här nedanför.

Ord- och grammatikvård

Språkvård på ordnivå är en av de mest prioriterade insatserna för den romska språkvården. Det är viktigt att ge ut ordlistor inom olika samhällsområden för att utöka ordförrådet. Förutom lexikonet Lexin på svenskt-romska (arli) finns nu även skolordlistor och socialordlistor på olika romska dialekter, och det förbereds ordlistor inom områdena medicin och juridik.

Harmoniseringsarbete

Det romska språket består som sagt av olika dialekter. Vad har dialekterna och talarna av de olika dialekterna för förhållande till varandra? Tidigare var det så att om en icke-rom samtalade med en kelderaschtalande, arlitalande, gurbetitalande eller lovaritalande, skulle var och en av dem ha lyft fram sin egen dialekt som den mest genuina och äkta romska dialekten och menat att alla andra dialekter var underordnade. Den romska språkvården arbetar för att förändra den attityden och för att skapa förståelse bland romsktalare för andra dialekter – även om de skiljer sig åt.

Den romska språkvården har under flera år arbetat med en process som kallas ”harmonisering av det romska språket”, vilket bland annat går ut på att ge ut likadana ordlistor på de olika romska dialekterna. Det ger talarna av dialekterna möjlighet att se och jämföra orden, och att upptäcka att det både finns skillnader och saker som förenar dialekterna. Talare av romska får på det viset möjlighet att inse att vi romsktalande delar en och samma språkliga grund trots att det finns skillnader. På Språkrådet har vi märkt att arbetet med harmoniseringen har påverkat talarnas inställning till ”den andra” dialekten på ett positivt sätt.

I harmoniseringsarbetet har översättarna en viktig roll. När det finns behov av nya termer så arbetar man tillsammans genom att skapa nya ord baserade på grundord från respektive dialekt. På det sättet får man ta del av andra talares perspektiv. En annan viktig komponent i arbetet med att ta fram ordlistor är de expertgrupper från varje samhällsområde som är med och bidrar med sin kunskap när nya ord ska bildas.

Språkvårdsseminarium

Enligt Isofs verksamhetsmål ska all språkvård, också språkvården i romska, utföras på vetenskaplig grund. Därför har språkvården arbetat med att identifiera personer inom språkvetenskapen som har kunskap i och om romska – i synnerhet språkvetare som själva har romsk bakgrund. Med tanke på det anordnar den romska språkvården sedan 2008 ett årligt språkvårdsseminarium i romska. Seminariet vänder sig till personer som använder sig av det romska språket i sitt yrke och de som deltar är till exempel modersmålslärare, författare, tolkar, översättare, professorer och språkvetare, både från Sverige och från andra länder. Språkvårdsseminariet i romska är mycket uppskattat av deltagarna eftersom föreläsningarna är kompetenshöjande, och har blivit en attraktiv plattform för personer som arbetar med romskan. Dessutom är det ett sätt att få veta vad som händer med det romska språket utanför vårt land.

Normering och romska skrivregler

I början av den här texten skrev jag att romskan under lång tid varit ett talat språk. Men hur är det idag då – är romskan fortfarande enbart ett talspråk? Nej, romskan har en lång berättartradition, men på sistone har det allt mer blivit ett skriftspråk. Det gör att behovet av en normering av det romska skriftspråket har ökat. Modersmålslärare i romska, författare, tolkar, översättare och andra som arbetar på romska behöver ett underlag de kan luta sig mot så att de kan använda skriftspråket på ett korrekt sätt, utan att det uppstår missförstånd. Den romska språkvården har börjat att arbeta fram romska skrivregler som ska kunna vara just ett sådant underlag. Förhoppningen är att vi inom en snar framtid ska kunna presentera romska skrivregler. När vi har skrivregler klara kan man verkligen säga att den romska språkvården har tagit ett stort och viktigt steg framåt.

Den romska språkvården fungerar i övrigt i mångt och mycket som språkvården i svenska och finska inom Isof. I den romska språkvården ingår, precis som för de övriga språken, rådgivning, att informera om romskan och att främja språket så att dess status i samhället stärks. Den romska språkvården är med och initierar samarbete med andra avdelningar inom Isof när det gäller insamling och dokumentering av språket och det immateriella kulturarvet.

Det romska språket och kulturen är generellt ett outforskat område. Förhoppningsvis kommer det romska språket och kulturen att få lite bättre förutsättningar för arbetet inte bara inom Isof utan också i samhället. Isof och den romska språkvården är bara en liten del av det.

Mot ett gemensamt mål

Avslutningsvis kan man konstatera att även om det inte alltid är okomplicerat att arbeta med romsk språkvård, både på grund av saker som hänt historiskt och den komplexa situationen som råder i dag med många olika romska dialekter att ta hänsyn till, så går arbetet framåt. Vi har en etablerad språkvård i romska med högt förtroende och tillsammans med romsktalande har vi ett gemensamt mål om att det romska språket ska leva vidare och att romska barn ska kunna fortsätta att tala och skriva sitt språk också i framtiden. Det målet är utan tvekan värt arbetet.

/Baki Hasan