Vem ska ta ansvar för svenskan som vetenskapsspråk?

Olle Josephson skriver den 23 november att Vetenskapsrådet genom att dra in stödet till den vetenskapliga tidskriften Språk och stil undergräver forskningen om svenskan och svenskans ställning som vetenskapsspråk. Som språkmyndighet med uppdrag att följa upp språklagen delar vi hans oro.

En debatt om svenskan som vetenskapsspråk har under den senaste veckan utspelat sig på Svenska Dagbladets kultursidor. Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet kritiserar i en debattartikel den 23 november Vetenskapsrådet beslut att dra in stödet till den vetenskapliga tidskriften Språk och stil. Josephson menar att Vetenskapsrådet därmed undergräver forskningen om svenskan, svenskans ställning som vetenskapsspråk, och i förlängningen sätter folkbildningen och det demokratiska samtalet om svenskan på spel. Vetenskapsrådet bryter också mot språklagens sjätte paragraf som anger att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas”.

I sitt svar till Josephson den 26 november skriver Vetenskapsrådet att Språk och stil inte nekats bidrag på grund av att den är svenskspråkig, utan för att tidskriften inte klarat sig i konkurrensen med andra tidskrifter. Även om det inte fanns någon allvarlig invändning mot tidskriftens kvalitet så fanns det alltså tidskrifter som rankats högre i den sakkunnighetsgranskning som låg till grund för beslutet om finansiering .

Olle Josephson menade dock i sin slutreplik, som publicerades samma dag, att det framgår av Vetenskapsrådets egen motivering att skälet till avslaget är just det faktum att Språk och Stil är en svenskspråkig tidskrift. I sakkunniggranskningen skrev man nämligen som enda kritik av tidskriften att det är ”tveksamt i vilken utsträckning tidskriften bidrar till spridning av svensk forskning internationellt” och att tidskriften ”verkar mest ha en inomvetenskaplig funktion”. Slutsatsen man måste dra av detta är att Språk och stil inte beviljas ekonomiskt stöd från Vetenskapsrådet eftersom det är en tidskrift som publicerar forskning om svenska på svenska, menar Josephson, som håller fast vid kritiken att Vetenskapsrådet ignorerar språklagen.

Som språkmyndighet med uppdrag att följa upp språklagen och myndigheternas tolkning och implementering av lagen, delar vi Olle Josephsons oro. Om inte ett allmänfinansierat forskningsråd visar att man har ett ansvar för språklagens bestämmelser om svenskan, kan man fråga sig vem som då ska förväntas ha det?

I regeringens proposition till språklagen, det vill säga det dokument där regeringen redogör för syftet och intentionen med lagen, pekas just högre utbildning och forskning ut som ett område där det svenska språket behöver stärkas. Faktum är att den starkaste drivkraften bakom språklagen var just insikten om att det behövdes ett lagstiftat stöd till skydd för svenskan inom områden där svenskan är särskilt konkurrensutsatt av engelskan. Språklagen kom alltså till för att förhindra beslut av det slag Vetenskapsrådet just fattat om indraget stöd till tidskriften Språk och stil.

Språkvetenskaplig forskning publicerad på svenska bidrar till att nya språkvetenskapliga termer skapas och sprids, samt till att termer på andra språk får svenska motsvarigheter. Med andra ord möjliggör den att svensk terminologi inom språkvetenskapen ”finns tillgänglig, används och utvecklas”, såsom språklagens tolfte paragraf anger.

Tidskriften Språk och stil har med Vetenskapsrådets uttryck ”inomvetenskaplig funktion” som plattform för vetenskapliga diskussioner om svenskan – diskussioner som inte först behöver ägna åtskilliga paragrafer åt att upplysa läsaren om att svenska är ett språk som talas på skandinaviska halvön i norra Europa, etc. Utan en sådan ”inomvetenskaplig” diskussion, där basfakta om svenskan kan tas för givna, blir det svårare för forskare i svenska att få det djup i ämnet som krävs för att nå resultat värda att spridas internationellt. Det blir också svårare för aktörer som Språkrådet att folkbilda om svenska språket på svenska, om resultat med relevans för det svenska samhället inte publiceras i en svenskspråkig tidskrift.

Om vi vill ha en parallellspråkig vetenskap som är till nytta både för det svenska samhället och den internationella forskarvärlden så måste den publiceras både på svenska och på engelska. Vetenskapsrådet som är den största statliga forskningsfinansiären har ett särskilt ansvar för att skapa system som gynnar publicering på båda språken.

/Maria Bylin & Jennie Spetz