Fler inkluderas när radio blir mer än bara ljud

Under sommaren 2019 rasade en folkstorm på sociala medier och på debattsidor i dagstidningar. Stridsfrågan var: Varför är Sommar i P1 inte tillgängligt för döva och hörselskadade?

Frågeställningen kan förefalla konstig. Radioprogram är ju ett ljudmedium. Det var också de yrvakna programansvarigas reaktion när de ställdes mot väggen i en debattartikel i Dagens Nyheter. ”Vi är ett ljudföretag och gör vårt bästa för att ljudkvaliteten ska så bra som möjligt”, svarade programansvariga på Sveriges Radio.

Svaret retade upp gruppen döva och hörselskadade ännu mer. Att ljudkvaliteten är tipptopp förbättrar knappast tillgängligheten för döva personer. När argumentet inte landade väl, hänvisade de programansvariga till upphovsrätten samt att det ligger utanför Sveriges Radios uppdrag att tillgängliggöra radioprogram i form av text eller teckenspråkstolkning på sin webbplats.

Den tändande gnistan var Sommar i P1 med Jonas Gardell som i sitt program nämnde riksdagens erkännande av det svenska teckenspråket. Detta snappades upp av hörande teckenspråkiga personer som spred det vidare i sociala medier. ”Vad sa han?”, undrade döva och hörselskadade som inte hade möjlighet att lyssna på programmet.

En av dem som reagerade var Charlotta Sjölander, en privatperson som tog saken i egna händer och startade Facebookgruppen ”Sommarprat 2019 på teckenspråk och skriven svenska”, som snabbt fick tusentals följare. En namninsamling startades för att förmå Sveriges Radio att tillgängliggöra Sommar i P1, den fick ihop 1700 namnunderskrifter. ”Sveriges Radio exkluderar 1,3 miljoner personer med hörselnedsättning och dövhet”, stod det i uppropet.

Men Charlotta Sjölander nöjde sig inte med detta utan lade ut en teckenspråksöversättning av Jonas Gardells sommarprat i Facebookgruppen. Detta blev startskottet för ett omfattande volontärarbete, där frivilliga personer översatte sommarpratprogrammen till svenskt teckenspråk eller transkriberade innehållet till skriven svenska. Nära på alla Sommar i P1-programmen blev därmed tillgängliga för döva och hörselskadade.

Aktionen från döva och hörselskadade utmanar den traditionella uppdelningen i medielandskapet, där radio står för ljud och tv för bild. Går det verkligen att påstå att radio bara handlar om ljud? En hel del av SR:s redaktionella material publiceras på företagets webbplats i form av skriven text. Gränsen mellan olika medier håller på att suddas ut.

Televisionen har kommit längre när det gäller att tillgängliggöra sitt programmaterial för döva och hörselskadade. I sändningstillståndet för tv-kanalerna i marknätet står det att minst 80 procent av sändningarna ska vara textade. För SVT:s del är kravet är uppdelat på 100 procent för de program som är inspelade i förväg och 65 procent för de som är direktsända.

Många tv-program teckenspråkstolkas och kan ses via Play-tjänster på nätet. Melodifestivalen inte bara tolkas, utan låtarna till och med teckenspråksgestaltas, vilket bidrar till en upplevelse som såväl döva som hörande har glädje av.

Döva och hörselskadades kampanj om att tillgängliggöra Sommar i P1 nådde till slut sommarvärdarna. Det visade sig att många av dem var villiga att släppa ifrån sig sina manus så att en ny publik kan ta del av innehållet. Så upphovsrätten tycks inte längre vara problemet.

Att inkludera döva och hörselskadade ”lyssnare” har ännu inte slagit igenom hos radioföretagen, som verkar leva kvar i föreställningen att radio är enbart ljud. Men enligt Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) har Sveriges Radio ett ansvar att tillgängliggöra radioprogram även för personer med funktionsnedsättning. SR har full frihet att texta eller tolka radioprogram, men det finns inget krav på det, vilket myndigheten anser är en brist. De föreslår därför att regeringen utreder frågan.

Det är fullt möjligt att tillgängliggöra radioprogram för dem som syssnar – vilket är ett ord döva använder för när man lyssnar med synen – bara viljan finns.

/Tommy Lyxell