Vokaler i förändring

Att ständigt utveckla uttalet av vokaler är nåt vi bara gör. Lena Wenner beskriver balansgången som pågår mellan tal och skrift, och mellan generationer, när vårt uttal av vokaler förändras.

”Vi måste mata gästerna!” tyckte jag att min son ropade där jag stod och förberedde middagen. Först vid tredje upprepningen förstod jag att han ville möta middagsgästerna vid hållplatsen. Språket är i ständig förändring och ofta tänker vi inte på den variation som finns inom ett språksamhälle. Några gånger leder det till missförstånd, men vanligen förstår vi av sammanhanget vad talaren vill säga.

De senaste åren tycks allt fler ha lagt märke till att såväl långt ä som ö uttalas mer öppet än tidigare. Det gäller det generella uttalet (till exempel i häl och föl ) i andra ställningar än före r-ljud och så kallade supradentaler (till exempel rs och rt i ord som hörs och värt). I vissa fall blir ö-ljudet så öppet att det kan uppfattas som ett a-ljud.

Vokalförändringar är inte slumpmässiga. Det finns data från språk som inte är relaterade till varandra, men som ändå uppvisar förutsägbara förändringsmönster. En viktig anledning till att vokalljuden förändras är en vilja att förenkla uttalet – talaren anstränger sig inte i onödan, men kan bara ändra sitt tal så mycket att mottagaren fortfarande förstår vad som sägs. Den yngre generationen som min son får representera i exemplet ovan går i bräschen för ett nytt uttal, men förändringen kan inte gå alltför snabbt eftersom kommunikationen mellan olika generationer också måste fungera.

Andra vokalförändringar som pågår i olika delar av vårt land är att kort ö och kort u närmar sig varandra så att döma och dumma uttalas likadant, långt i och y tenderar att sammanfalla i göteborgska, och i södra Sverige uttalas kort o u-haltigt, vilket leder till att ost uttalas ust. Man kan vara medveten om ljudförändringar i språksamhället och känna till stereotyper, även om man inte hör förändringen varje gång och inte är medveten om att man själv har den. Lyssningstest har till och med visat att talare som får lyssna på inspelningar av sina egna vokaler inte alltid uppfattar vilken vokal det är frågan om.

Om en eller flera vokaler förändras får det ofta konsekvenser för hela vokalsystemet. Under århundradena har omfattande förändringar i vokalsystemet skett, exempelvis övergick i fornsvensk tid långt a till å (ar kom att uttalas år), vilket fick till följd att ord som tidigare uttalats med å utvecklades vidare till ett uttal som motsvarar vårt nutida o-ljud. Ljudförändringar återspeglas ofta i stavningen på så vis att skriften återger det äldre uttalet. Vid några tillfällen har skriften anpassats till det nya uttalet. 1889 förändrades i SAOL stavningen av e till ä i ord som jern. Efter 1906 har dock inga stavningsreformer genomförts. Med jämna mellanrum läggs motioner om förenklad stavning fram i riksdagen, men få tar dem på allvar. Våra barn får lära sig stava även till ord där de inte har stöd av ordens uttal.