Ubba, ett tidigmedeltida kvinnonamn
Jag har länge avundats runologer, som med lite tur och mycket skicklighet har möjlighet att upptäcka tidigare okända personnamn. Materialet på pergament och papper från medeltiden är så pass väl genomtröskat att möjligheterna att upptäcka förut helt okända förnamn är begränsade. Hur som helst — nu har jag faktiskt upptäckt ett nytt förnamn, även om det skett genom att bläddra i en bok och även om jag inte står bakom läsningen. Emellertid tycks namnet inte ha uppmärksammats av namnforskningen tidigare, och det kan vara märkligt nog.
Gravstenen i Hycklinge
I den utmärkta källutgåvan Sveriges medeltida latinska inskrifter 1050–1250 av Anna Blennow behandlas en gravsten som upptäcktes vid dräneringsarbete 1992 vid Hycklinge kyrka i södra Östergötland. Inskriften, med latinska bokstäver på båda sidor om stenen, dateras till tidigt 1100-tal. Blennow läser: “Prete pater noster pro anim(a) eius sita. Ubba Ragna me fecit” och översätter: ”Bed fader vår för hans/hennes själ som är belägen här. Ubba (och) Ragna(r) gjorde mig”.
Hycklinge kyrka 1937. Foto: AB Flygtrafik (Digitalt museum).
Ragnar eller Ragna?
Blennow hänvisar till att tidigare forskning har antagit att bokstaven R har utelämnats i ristningen och att det då skulle röra sig om en Ubba och en Ragnar som beställt gravmonumentet, men hon håller också öppet för att det kan röra sig om kvinnonamnet Ragna. Den tidigare forskningen går att inhämta i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003, där Ann-Charlott Feldt redogör för omständigheterna kring fyndet av stenen 1992 och meddelar en läsning och tolkning av Sune Ljungstedt och Hans Merseburg. Personligen ser jag inga starka skäl för att förutsätta en utelämnad bokstav. (Det skulle väl i så fall komma sig av att ristaren på grund av dålig planering råkat ut för platsbrist; bokstäverna är onekligen lite hopträngda mellan Ragna och me.) Sannolikare är att det rör sig om kvinnonamnet Ragna, som är välbelagt både på vikingatida runstenar och i medeltida brev. Här kan tilläggas att Feldt i en senare bloggtext (Ubba och Ragna reste en sten i Hycklinge, 2016) utan förbehåll utgår från att det rör sig om Ragna.
Sannolikt är det två kvinnor som har beställt gravstenen. De namnges, medan den gravlagda personen förblir anonym. Det kan tyckas märkligt, men som Blennow antyder liknar inskriften i det avseendet vikingatida runstenar, där resarnas identitet är viktigare än den hågkomnas.
Ubba
Ragna är alltså välbelagt, men hur är det med Ubba? Vad jag har kunnat finna är detta kvinnonamn tidigare helt okänt. Däremot finns mansnamnet Ubbe både på vikingatida runstenar och i medeltida brev. Hur Ubbe skall tolkas är osäkert, men ett förslag är att det rör sig om en smekform för Ulf. (Vårt Urban är inte att tänka på av kronologiska skäl.) Hur ett Ubba skall förklaras är en annan sak. Kanske rör det sig om en smekform för *Ulfborg eller kanske *Uddborg, två kvinnonamn som inte är kända men som är uppbyggda av välkända element och som mycket väl kan ha funnits.
