Namnbloggen

Matrikeln över Jungfru Marie psaltares brödraskap i Vadstena 500 år

För 500 år sedan, år 1522, upprättades en matrikel över ett brödraskap i Vadstena. Matrikeln är intressant bland annat ur ett namnperspektiv. Den ger nämligen insikter i bruket av personnamn i Sverige under senmedeltiden.

På blad 96–112 i handskrift C 449 vid Carolina Rediviva, Uppsala universitetsbibliotek finns en matrikel, eller gillelängd, från år 1522 över Jungfru Marie psaltares brödraskap i Vadstena. Nu är det 500 år sedan denna matrikel nedtecknades och det förtjänar att uppmärksammas. Matrikeln har nämligen stor betydelse för kännedomen om medeltida svenska personnamn.

Bild ur en handskrift från år 1522.

Framsidan av blad 96 i handskrift C 449, Uppsala universitetsbibliotek. Matrikeln över Jungfru Marie psaltares brödraskap från 1522 inleds här med orden ”Isti sunt confratres in psalterio”, på svenska: ”Dessa är medbröderna i [Jungfru Marie] psaltare”. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.

Jungfru Marie Psaltares brödraskap

Vid medeltidens slut var det många som hängav sig åt att tillbe jungfru Maria; detta var en internationell företeelse som också fick spridning i det då katolska Sverige. Jungfru Marie psaltares brödraskap bildades på olika platser i Europa och småningom även i Sverige, troligen fr.o.m. 1490-talet. Jungfru Marie psaltare gick ut på att man som troende, dagligen eller åtminstone varje vecka, skulle be 150 Ave Maria och 15 Pater noster (Fader vår). Dominikanermunken Alanus de Rupe ville främja denna andaktsform och bildade år 1470 det första Jungfru Marie psaltares brödraskap i Douai som då låg i Flandern, men nu tillhör Frankrike. Seden spred sig snabbt och redan vid 1470-talets slut hade de olika gillena enbart i Tyskland 500 000 medlemmar. År 1514 hade antalet stigit till runt en miljon.

I någon av kyrkorna på den plats där gillet hade sitt säte brukade det finnas ett altare. Vid detta altare fanns en bild av jungfru Maria samt en bok i vilken namnen på de män och kvinnor som inträdde i gemenskapen nedtecknades. Detta utgjorde så att säga gillets matrikel.

Vadstenamatrikeln

En sådan matrikel är den som finns bevarad från år 1522 i en handskrift från Vadstena. Den började föras i början av det året. Både den provisoriska karaktär som handskriften har med strykningar och tillägg och det faktum att matrikeln upphör redan den 4 augusti 1522 tyder på att den endast var tänkt som en liggare vars innehåll vid en senare tidpunkt skulle föras in i en vid altaret placerad bok. Kanske kom en sådan till stånd i augusti 1522? Denna är i sådant fall såvitt känt icke bevarad.

De som finns nedtecknade i början av matrikeln verkar mest vara borgare och bönder från Östergötland. Från tidig sommar blir även personer från andra landskap medlemmar och dessutom präster och adliga. Mot slutet av matrikeln finns även tyskar, bl.a. från den viktiga hansestaden Lübeck, upptagna.

Man antar att varje individ bara förekommer en gång i matrikeln, som innehåller omkring 2 340 personer, alla inskrivna under år 1522, fram till den 4 augusti. Personerna var antagligen på plats i Vadstena vid inskrivningen i matrikeln. Till skillnad mot hur det brukar se ut i historiska källor innehåller matrikeln ett stort antal namngivna kvinnor.

Om namnen i matrikeln

När man tittar närmare på matrikeln ser man att de allra flesta skrevs in bara med sitt förnamn. Patronymikon, tillnamn och ortsbestämningar är sålunda ovanliga. Det visar sig också att kvinnonamnen är betydligt färre än mansnamnen trots att gillet hade fler kvinnor än män som medlemmar. 1 217 kvinnor förekommer i matrikeln och dessa fördelar sig på 58 olika namn. De 1 126 män som uppträder i matrikeln fördelar sig på hela 126 olika namn. Detta betyder alltså att kvinnonamnen koncentrerar sig kring en mindre mängd populära namn. Det populäraste av dem alla var Margit(a) (en svensk form av Margareta) som förekommer 176 gånger. Var sjunde av gillets kvinnliga medlemmar bar således detta namn.

De tio vanligaste kvinnonamnen i matrikeln

Margit(a) (176)
Kristina (163)
Katerina (161)
Birgitta (120)
Elena (108)
Ingeborg (90)
Ingrid (77)
Anna (55)
Sighridh (36)
Ragnhild(a) (29)
Ingegærdh (23)

De tio vanligaste mansnamnen i matrikeln

Peter (120)
Olaf (99)
Iohan (75)
Andres (74)
Laurens (74)
Niklas (69)
Erik (49)
Iønis (49)
Sven (45)
Benedikt (37)

De kristna namnen, främst helgonnamnen, är klart vanligast i matrikeln och har vid denna tid således slagit igenom i Sverige och börjat tränga ut de fornnordiska namnen. Även tyskt inflytande kan spåras i t.ex. mansnamnen Henike och Verner samt kvinnonamn som Gerthrudh och Mekthild.

De fornnordiska namnen är dock förhållandevis talrika och blad dem finns namn som annars inte förekommer så ofta i källmaterial från senmedeltiden och 1500-talet i stort, t.ex. mansnamnen Redhar och Ødhin samt kvinnonamnen Gudhløg och Gyridh. Även om de nordiska namnen överväger med 108 olika namn, fördelat på 759 individer, är de 67 inlånade namnen vanligare då de fördelar sig på hela 1 579 individer. Detta bör tolkas som ett tecken på de inlånade namnens ökande popularitet.

Jungfru Marie psaltares brödraskaps historia i Sverige efter 1522 lär inte ha blivit lång. Det beror på att reformationen började införas i Sverige 1527 och kungamakten såg sedan inte med blida ögon på katolska seder. I ett brev från 1532 rörande förhållanden som står gillet i Vadstena nära nämns inte Jungfru Marie psaltares brödraskap, vilket kan tyda på att verksamheten då var tynande eller mer troligt redan hade upphört. Detta till trots är den 500-årsjubilerande matrikel över brödraskapet som upprättades år 1522 en viktig och hittills underutnyttjad källa för att undersöka det senmedeltida personnamnsbruket i Sverige.

/Daniel Solling