Andersson – Sveriges toppnamn
Sverige har fått sin första kvinnliga statsminister! Självklart firar vi det genom att titta närmare på hennes efternamn – Andersson.
Men vänta nu. Andersson? Sveriges allra vanligaste efternamn, urtypen för de vanliga tråkiga ‑son-namnen. Kan det verkligen finnas någonting att säga om det? Jodå! Även de vanligaste namnen är faktiskt intressanta.
Statsminister med stelnat namn
Okej, etymologin är kanske inte så spektakulär. Andersson är bildat av ”Anders son”, och är alltså ett ursprungligen patronymiskt namn, det vill säga ett namn som anger bärarens far. Magdalena Anderssons pappa hette Göran, så Anders fanns i något tidigare släktled – gissningsvis någon gång runt slutet av 1800-talet. De egentliga patronymiska namnen, primärpatronymer som de också kallas, angav på riktigt vem som var namnbärarens pappa. Om Anders hade två barn som hette Per och Anna, så kallades de Per Andersson och Anna Andersdotter. Pers barn hette däremot inte Andersson, utan i stället Persson – för deras pappa hette ju Per och inte Anders. Ja, så där höll man på, och växlade mellan varje generation (och på Island gör man faktiskt så fortfarande). Men under en lång övergångsperiod från mitten av 1800-talet började de växlande namnen stelna till fasta släktnamn som ärvdes oförändrade. Det Andersson som Magdalena bär, är därför ett så kallat sekundärpatronymikon – ett ärftligt efternamn som bärs oavsett vad ens pappa heter i förnamn. Samma sak gäller de allra, allra flesta av dagens ‑son-namn, även om det bildas primära patronymika även i dag, inte minst sådana som slutar på ‑dotter. Den nya kulturministern heter Jeanette Gustafsdotter, och hennes pappa heter Gustaf. Vår nya statsminister hade kunnat heta Magdalena Göransdotter.
En stor del av Sveriges vanligaste efternamn är som bekant just -son-namn. Enligt den senaste statistiken slutar landets 16 vanligaste efternamn på -son, och tillsammans bärs dessa 16 namn av 16,6 procent av befolkningen, eller drygt 1,7 miljoner svenskar (kanske läge att bilda en 1,7-miljonersklubb?). Just toppnamnet Andersson bärs av 2,15 procent, vilket innebär att Magdalena har sällskap av över 220 000 andra namnbärare.
Geografiska skillnader i efternamn
Men – och nu kommer vi till den roliga biten – det är inte samma efternamn som är vanligast överallt i landet. Det är faktiskt bara tre län, Stockholms, Södermanlands och Västmanlands, som har Andersson som det vanligaste namnet i länet. I gengäld ligger namnet på en stark andraplats i mer än hälften av Sveriges län. Minst vanligt är Andersson på Gotland – där har både Pettersson, Johansson, Larsson, Nilsson och Jakobsson fler bärare. Inte heller Smålandslänen, Blekinge län eller Norrbottens län har Andersson som något av de två vanligaste efternamnen. Ser man till frekvenser, alltså hur stor andel av invånarna som heter just Andersson, ligger Hallands län i topp, följt av Östergötlands, Värmlands, Södermanlands och Västra Götalands län. (Att inte Stockholms län har högre frekvens beror på att det finns så många olika efternamn där.)
När man vet hur de här namnen har uppstått, förstår man att dagens -son-namn kan spegla vilka förnamn som var vanliga under den period då -son-namnen började användas i oförändrad form. Dessutom kan den regionala utbredningen av -son-namnen spegla den regionala utbredningen av dåtidens förnamn. Utbredningen av Andersson i dag kan med andra ord ge en fingervisning om tidigare utbredning av förnamnet Anders. Det finns forskning om förnamn i Sverige vid 1500-talets slut, och den visar att namnet Anders redan på den tiden var ett namn med stor spridning, precis som Andersson är i dag. Men man ser också att de högsta frekvenserna för Anders fanns i norra Halland, Västergötland, Dalsland och södra Bohuslän, medan namnet däremot var relativt lite använt bland annat på Gotland.
Halland i topp men mindre på Gotland – det är ju faktiskt precis som med Andersson idag. Det finns alltså likheter mellan utbredningen av förnamnet Anders i slutet av 1500-talet och efternamnet Andersson i dag – är inte det häftigt? Och då handlar det ändå om förnamnsbruket på 1500-talet, flera hundra år innan primärpatronymerna stelnade till fasta släktnamn.
Jonsson i Jämtland och Börjesson i Halland
Det här skulle ju kunna vara en slump, förstås. Men det finns paralleller i andra namn: Sven var i slutet av 1500-talet vanligast i Götaland, med undantag för på Gotland, och det gäller också den nutida utbredningen av Svensson: samtliga län i Götaland förutom Gotlands ligger över rikssnittet, medan samtliga län i Svealand och Norrland ligger under rikssnittet. Allra högst är frekvensen i Blekinge län, nästan fyra gånger så hög som rikssnittet. De högsta frekvenserna för Jonsson finns i Jämtlands, Västerbottens och Gävleborgs län, och där var också Jon ett vanligt förnamn. Bengt och Börje var på 1500-talet vanliga i Halland, och just där har Bengtsson och Börjesson sina högsta frekvenser i dag (Bengtsson är faktiskt fem gånger så vanligt i Hallands län som i landet som helhet). Minns ni att Jakobsson är vanligare än Andersson på Gotland? Och minsann: det var just på Gotland förnamnet Jakob var mest använt.
Ja, så där kan man hålla på. Skillnaderna i utbredning kan vara ännu tydligare för ovanligare -son-namn (det kan jag skriva om ifall Jimmie Åkesson blir statsminister), men det finns karakteristiska mönster för toppnamnen också. Och det är inte en slump: det finns faktiskt ett samband mellan 1500-talets förnamnsskick och utbredningen av dagens -son-namn.
Så kom inte och säg att det inte finns något spännande att säga om de allra vanligaste namnen. Var stolt över ditt namn, Magdalena!
Och grattis till nya jobbet!
