Namnbloggen

Johannes, Olaus och Saxo

De lärda männen Johannes och Olaus Magnus, som verkade under 1500-talet, är kända under sina latinska namnformer. Men vad hette de på svenska?

Gammal handritad karta.

Olaus Magnus skapade cirka 1540 Carta marina, som föreställer Norden.

Häromveckan kunde Kungliga biblioteket meddela att de köpt in en tryckt bok från 1514, en utgåva av historieverket Gesta Danorum (”Danernas bedrifter”), som skrevs redan omkring år 1200 av Saxo Grammaticus. Det märkligaste med det här exemplaret av boken är de nyupptäckta anteckningarna av bröderna Johannes och Olaus Magnus, som har använt boken som underlag för sin egen historieskrivning.

Johannes Magnus valdes till ärkebiskop i Uppsala 1523 men lämnade landet tre år senare. Han blev den siste katolske ärkebiskopen i Sverige, förutom brodern Olaus, som vigdes till ärkebiskop av påven 1544, en vid det laget betydelselös åtgärd. Ingen av bröderna återkom någonsin till Sverige.

Johannes i stället för Jöns

Johannes och Olaus var lärda män i kyrkans tjänst, och som sådana är de framför allt kända under latinska namnformer. Olaus är förstås en latinisering av vårt Olof men hur är det med Johannes, som vid den här tiden kan motsvara flera svenska namn? I en förteckning över medlemmar av riksrådet från år 1526 får vi reda på hur det förhåller sig: på första plats står ärkebiskopen doktor Jöns. Johannes Magnus hette alltså Jöns, inte Johan eller Hans, som hade varit de andra huvudalternativen.

Magnus i stället för Månsson

När det gäller ”efternamnet” är saken i grunden enkel. Brödernas far hette Måns, den vanliga svenska formen av Magnus, och som lärda män blev de kända under den latinska genitivformen Magni i stället för det normala Månsson. Tydligen har bröderna så småningom själva förändrat skrivsättet till Magnus och gett sken av att de tillhörde en påhittad adlig släkt vid namn Store (latinskt magnus ’stor’).

Saxo Grammaticus

Slutligen några ord om förnamnet Saxo och tillnamnet Grammaticus. Saxo är den latinska formen av Saxi, ett nordiskt namn som även har funnits i Sverige. Grammaticus är ett ärenamn som uttrycker eftervärldens beundran för Saxos lärdom.

/Lennart Ryman