Namnbloggen

Öland – ön

Öland, Sveriges näst största ö, är en 13 mil lång kalkstensklippa utanför Smålands kust. Från början betydde namnet bara ’ö’.

Havskust.

Hav och land, Öland.

Namnet Öland omtalas första gången i slutet av 800-talet i en fornengelsk reseberättelse av en man vid namn Wulfstan. Han skildrar en resa från vikingastaden Hedeby till Truso i nuvarande Polen och passerar därvid Blekinge, Möre, Öland (Eowland) och Gotland som enligt honom alla tillhör svearna.

Vid första anblicken kan man tro att Öland är en sammansättning av ordet ö och land i betydelsen ’land, landskap’. Betydelsen skulle då vara ’landet som är en ö’ eller dylikt och namnet skulle vara bildat på samma sätt som tíll exempel Värmland, Södermanland och Gotland.

Så har det också uppfattats, men från början innehåller nog namnet ett sammansatt ord øland ’ö’, samma ord som finns bevarat i engelskans island ’ö’. Att så är fallet framgår bland annat av att den genuina inbyggarbeteckning för ölandsbor är öningar som egentligen bara betyder ’öbor’. Den finns bland annat bevarad i bynamnet Önningby ’öningarnas by’ på Åland.

Från början har namnet således betytt bara ’ö’. Man får tänka sig att namnet ursprungligen myntats av ölänningarnas närmaste grannar, befolkningen på smålandskusten och särskilt i Möre. För dem var Öland ön framför andra och kunde omtalas som ”ön” utan att någon preciserande förled var nödvändig.

/Per Vikstrand