Vintergatan och andra vintervägar
Färdleder över frusna vatten kallades för vintervägar eller vintergator. Om dem minner åtskilliga ortnamn, såsom Vinterviken, Vinterled och Vintermyran.
Resor lättast på vintern
Förr i världen var vintern resandets tid. Längs frusna och snötäckta sjöar, fjärdar och myrar färdades man snabbt och bekvämt med hästdragna slädar. Det är knappast någon slump att stora marknader som Distingen i Uppsala eller Jamtamot i Jämtland hölls på vintern när samfärdseln var som lättast.
Vägar över isen
De färdleder över frusna vatten och sankmarker som bara kunde nyttjas under vintern kallades vintervägar eller vintergator. Om dem minner åtskilliga ortnamn, såsom Vinterviken, Vinterled och Vintermyran.
Hit hör också de poetiskt klingande bynamnen Vintergatan i Västra Vingåkers socken i Södermanland och Vintergata i Värna socken i Östergötland. Ordet gata förknippar vi i dag främst med städer, men det kunde i äldre tid också användas om vägar på landet.
Vägar över himlen
Vintergatan på natthimlen då, det diffusa vita stjärnbälte som man ibland kan skönja, åtminstone om man är ute på landet?
Namnet är känt sedan 1500-talet och har paralleller i isländskans vetrarbraut ’vinterväg’ och tyskans Winterstrasse ’vintergata’. Bakgrunden är säkert att det vita bandet över himlen har liknats vid en vinterväg över den snötäckta marken. Så småningom, när vi började förstå mer om universums uppbyggnad, kom namnet också att överföras på vår galax, och det verkar i dag vara den vanligaste betydelsen.