Vindöga och knappar lever på Irland

På 800-talet var det många nordbor som bosatte sig på Irland. Karin Hansson berättar om de språkliga spår som vikingarna lämnat i dagens iriska.

Vinden blåser hårt i natt: den slungar runt havets vita hår; jag fruktar inte ett lugnt vattens förbannelse av de vilda hjältarna från Lothlend.

Ungefär så skrev en irländsk munk för över tusen år sen, troligen år 851. Den rädsla för vikingarna (”de vilda hjältarna från Lothlend”) som uttrycks i citatet ovan ter sig allt annat än ogrundad.

I de skriftliga irländska källorna är det första omnämnandet om vikingar att de gjorde en räd redan år 795. Men även om våldsamma plundringståg finns dokumenterade, var vikingarnas närvaro inte bara präglad av våld. Det kan man se inte minst av de språkliga spåren från tiden i början när de levde som avskild befolkningsgrupp på Irland. Man vet idag att det fanns permanenta vikingabosättningar år 825 och några decennier senare dyker benämningen Gallghaoidhil upp i skriftliga källor som på forniriska betyder ’Nordisk-irländsk’, (i dagens iriska kan gall bland annat betyda ’vikingatida skandinav’, ’engelsman’ och ’utlänning’). Det verkar trots allt som om vikingarna snabbt integrerades i det irländska samhället, för redan vid mitten av 1100-talet slutar de omnämnas som separat grupp. Bestående spår är givetvis de städer som vikingarna grundade på 1000 och 1100-talen: Dublin, Limerick, Waterford och Wexford.

Allt som är likt är inte lån

Vad ägnade sig vikingarna åt när de inte anföll kloster? De språkliga spåren avslöjar att de var verksamma inom handel, sjöfart, fiske men även andra områden. Det finns flera vanliga lånord i dagens iriska av fornnordiskt ursprung som fördes till Irland av vikingarna. Men hur vet man säkert att det är så? En del ord av fornnordiskt ursprung kom ju in i iriskan via engelskan. Ett sätt att avgöra om det var vikingarna som tog med sig ett visst ord är att studera när det tidigast förekommer i en iriskspråkig text. Den metoden kan till exempel utesluta att rún (hemlighet, besläktat med ’runa’) importerades till Irland med vikingarna, eftersom rún redan användes innan vikingarna kom. Kort sagt är det inte helt lätt att veta hur många ord av fornnordiskt ursprung som finns i dagens iriska, men det rör sig med stor sannolikhet om färre än 100 ord. I gengäld finns bland dem ett antal väldigt vanliga ord.

En vanlig dag med vikingaord

Flera av vikingarnas ord är i allra högsta levande än i dag, över tusen år sen de började dyka upp i handskrifter. När man spanar efter den inte sällan frånvarande solen på Irland ser man ut genom det som dagens irisktalare kallar fuinneog (fönster). Med lite fantasi kan man känna igen ordet från fonnordiskans vindauga (vindöga).

Maten kan man köpa på närmaste ollmhargadh (snabbköp, sammansättning av oll, stor, och margadh, marknad), på fötterna har man förmodligen bróga (skor), på jobbet är man kanske stiúirtheoir (ledare) – eller är kollega med en. Under arbetsdagen gör man säkerligen en och annan sökning på mobilen eller datorn, kanske med hjälp av scagaire (filter, från verbet scag, skaka). Efter jobbet väljer nog vissa att avnjuta en beoir (öl). På helgen kan det passa att åka ut med sin bád (båt) och då har man givetvis med sig ett ancaire (ankare). Efter båtturen vankas kanske trosc (torsk) till middag, eller varför inte ispíni (korv).

Vår tids irisktalare kan alltså knappast leva en enda dag utan att mötas av eller själv använda ord som vikingarna förde med sig till Irland!

/Karin Hansson