Folkloristiska klassiker 1: Gammal folktro från Gagnef i Dalarne
Vill man fördjupa sig i äldre tiders folkliga kultur är folkminnesarkiven en given utgångspunkt, en annan är den flora av både äldre och yngre samlingar och studier som redan finns utgivna. I en serie blogginlägg botaniserar forskningsarkivarie Tommy Kuusela och avdelningschef Fredrik Skott, båda själva hängivna boksamlare, bland floran av mer eller mindre kända böcker av svenska folklorister och folkminnessamlare. Först ut är Anders Gagnérs bok Gammal folktro från Gagnef i Dalarne (1918).
Gagnér: Gammal Folktro
Ibland lägga trollen av sin mänskliga gestalt och uppträda t.ex. som kattor. En gubbe Knut Nils, kolade en gång mellan Flosjön och Sången. En kväll satt han i kolningkuren och åt sin kvällsvard. Rätt som det var, kom en katt in till honom. ”Fris (fryser) du miss, sätt dä på spisn!” sade Knut Nils till katten. Denne gjorde så. Den ena katten efter den andra kom in, och han bjöd dem att sätta sig på spiseln. Då den femte kom, sade han emellertid ingenting. Då yttrade istället den först inkomna katten: ”Sätt dä på spisn sa Smuder åt mä”. Då blev Knut Nils arg och röt till ”Ja ska lätt dä si på smuder (=nedsmord, smutsig person), ja”, fick tag i en käpp och körde ut hela sällskapet. Men detta skulle han inte ha gjort, ty sedan brann milan upp för honom (Gagnér 1918, s. 28 f.)
Citatet är hämtat från Gammal folktro från Gagnef i Dalarne. Boken trycktes i 500 exemplar år 1918 på Maianders förlag i Lund. Idag är boken inte helt lätt att få tag i. Oftast hittar man den obunden och inte som här i ett privatbundet skinnband med guldsnitt.
Anders Gagnérs insamlingar
På uppdrag av dåvarande Uppsala landsmålsarkiv (numera Institutet för språk och folkminnen, Uppsala) dokumenterade Anders Gagnér (f. 1891) dialekten i Dalarna år 1915–1916. Samtidigt med de rent dialektologiska undersökningarna antecknade han dock, enligt egen utsago, även ”allt, vad jag hört, av ännu eller för några årtionden sedan därstädes levande folktro” – uppteckningarna kom att utgöra grunden för Gammal folktro från Gagnef i Dalarne. Boken är uppdelad i två delar: ”Folktro om andeväsen” och ”Folklig magi”. I den första delen återfinns texter om övernaturliga väsen som näcken, jättar, bergtroll och sjörået; den andra den handlar istället om kloka gubbar och gummor och deras metoder, både för att bota och skada. Ett kapitel rör ”Att erhålla kunskap om förborgade ting”, ett annat om ”Finnskott” och ett tredje om ”Medel att ’förgöra’ folk och kreatur” och så vidare. Till exempel finns en berättelse om trollkakor som i mångt och mycket liknar de betydligt vanligare uppteckningarna om s.k. trollsmör, dvs. svampen Fuligo septica.
Om en person vill göra en annan något ont, gör han en s.k. trollkaka – trollkakan liknar färsk kospillning – och lägger den någonstädes utanför dennes hem för att om möjligt bringa honom att stiga i kakan eller vidröra den med handen, ty då drabbas han av någon svår sjukdom. Men om denne nu i stället anar försåtet och skär i kakan med något vasst stålföremål undgår han därigenom att råka i olycka och få på samma gång reda på, vem det är, som lagt ut trollkakan. Ty då han skär i dennea, skär han samtidigt i den, som lagt ut den (Gagnér 1918, s. 89).
Idag utgör Gagnérs uppteckningar och bok en värdefull källa till folkliga föreställningar i 1800-talets Dalarna. Uppteckningarna finns bevarade i Isofs samlingar i Uppsala, boken går att låna på flera av landets mer välsorterade bibliotek. Tyvärr fortsatte Gagnér inte med sina folkloristiska studier. Däremot gick han vidare med sina språkvetenskapliga undersökningar. År 1920 disputerade han på avhandlingen De hercle, mehercle eterisque id genus particulis priscæ vid Uppsala universitet där han också blev docent i latin. Han tjänstgjorde senare som lektor, först i Malmö och senare i Stockholm. Gagnér avled år 1955.
Uppslag av boken Gammal Folktro med förlag Maiander synligt.
Maiander och hans förlag
Maianders förlag gav ut många andra böcker av intresse i för den folkloristiskt intresserade, t.ex. svartkonstböckerna Lappmannen Jon Jonassons signerier och besvärjelser (1917) och Denna bok tillhör mig Petter Johan Johannesson 18 6/8 41 warutthi jag skrifwer varjehanda (1917) men även sägen- och sagosamlingar som Per Edvin Skölds Blekingesägner: Om skogsnuvor, drakar, gastar m.m. samlade i Tvings socken (1917) och Ossian Lindskougs Lunkentus och andra gamla sagor (1917). Till en början var förlaget också inblandade i utgivningen av tidskriften Folkminnen och folktankar. Förlaget var Lundabaserat och nära kopplat till folkminnesforskaren Carl Wilhelm von Sydow och därmed även till stadens folkminnesarkiv.
På 1910-talet studerade Harry Maiander (1893–1962), som ägde förlaget, själv folkminnesforskning för von Sydow. Faktum är att han var en av de allra första som fick tillstånd att ta med ämnet i sin egen filosofie kandidatexamen – detta år 1913. Fem år senare hade blev han licentiat. Förutom att driva sitt förlag publicerade han också egna folkloristiska studier, till exempel om sägner från Blekinge och gåtor från Skåne. En period arbetade han även som amanuens vid folkminnesarkivet i Lund. Senare flyttade Maiander till Stockholm där han kom att tjänstgöra som rektor. Maiander är en av författarna till Folkens historia genom tiderna (1938 – 1939). Han skrev också detektivromaner, till exempel Baron Ulvehuvuds bilfärd (1927), under pseudonymen Rock Pelham.