Folkminnesbloggen

Som en bro över mörka vatten

Staden Göteborg har precis lagom till 400-årsjubileet begåvats med en ny bro, Hisingsbron. Folkminnesarkivet tittar här närmare på broar och överfartsvägar i Göteborgsområdet.

Vy från bro i kvällsmörker.

Nya Hisingsbron i Göteborg invigdes den 5 september 2021.

Hisingsbron går endast ett fåtal meter öster om den gamla Götaälvbron vilken var utsliten och skulle kräva ett allt för högt pris för renovering. Den nya bron är av typen lyftbro, det vill säga att en del av bron lyfts rakt upp då det kommer höga fartyg. Bron invigdes under pompa och ståt den 5 september 2021 av kung Carl XVI Gustaf. Nedan följer några exempel på vad arkivet har att berätta om tidigare överfartsvägar i området.

Stadens broar i arkivet

Isofs äldre arkivsamlingar i Göteborg innehåller till stor del material från landsbygden. Men här finns även en hel del material kring stadens framväxt under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal med ämnen som affärsuppgörelser, bostäder, danstillställningar, industrier, kommunikationer och socialvård. Det finns också en hel del berättelser om transporter av olika slag, på vattenvägar och vägar för häst och vagn.

Under rubriken ”Broar” finns 25 kort i Realkatalogen, kartoteket över folkminnessamlingarna. Där är också några hänvisningar till uppteckningar om broar vid Hisingen, under rubriken ”Gator och platser”. En av dessa hänvisar till boken Polisminnen (1953) och berättar att ”Bron till Hisingen var privatägd. Bropengar upptogs.” Tre öre kostade det att fara över bron, enligt en uppteckning. En av de senare uppteckningarna informerar om att ”Hisingsbron hölls uppfälld under stormen 1969.” En annan uppteckning berättar att ”Hisingsbron var svår att dra kärra över för smedgosse.” Uppteckningen med nummer Ifgh 4762 berättar att bönder kom till torget från Hisingen och att där även bodde en påskkäring som flög till Blåkulla. Detta låg emellertid på Brattön nordväst om Kungälv så hon hade ingen anledning att nyttja någon Götaälvbro.

På Hisingsbron fick varje gåare betala 2 öre

En längre arkivuppteckning berättar om hur Hisingsborna åkte in till centrala Göteborg innan det fanns någon bro över älven. Det är Charlotta Amalia Knape, född Fröberg i Karl Johans församling, Majorna, år 1857 som berättar för folkminnesinsamlaren Elsie Thurén:

De flesta som sålde på torget var från Hisingen och oppigenom älven. De körde med häst och vagn och tog färjan över vid Färjenäs. Bönder som mest hade grönsaker brukade också ro utför älven till staden och lägga till med sina båtar i Vallgraven vid torget. Arbetare som bodde på Hisingen brukade ro till torget och handla.---

De flesta hade inte längre väg än att de kunde fara hem igen på kvällen. Innan di reste brukade de gå ut i stan på något matställe. Man åt och drack, betjänterna skojade och pratade med bondemänniskorna. En i sällskapet bjöd på doppekopp (kaffe och skorpor), så bjöd en annan på vin, en tredje på smörgås och drick o.s.v. En del hökare hade kamrar där bönderna kunde få ligga om de stannade i stan. Där fick de lite halm och ett hästetäcke över sig

Berättat i Göteborg år 1941 (Isof, Ifgh 4606)

En annan informant, Karl Johan Niklasson, född i Stala 1846 men boende i Haga beskriver hur det kördes gödsel över bron som så småningom byggts över älven.

På Hisingsbron fick varje gåare betala 2 öre. Vi körde mycket gödsel åt Renhållningen över till Hisingen. Den som skulle ha gödseln fick betala på en gång för lass, häst och karl.” (Ifgh 4650, upptecknat 1941 av Carl-Martin Bergstrand.

Upptecknat av Carl-Martin Bergstrand år 1941 (Isof, Ifgh 4650)

Träbro med stad i bakgrunden.

Hisingsbron i Göteborg 1906. Bild från tidskriften Hemmets bildmaterial. Foto: Tekniska museet.

När det var fin is så gick man över allt på kanalen

Före detta spårvägaren Bror Arvidsson, född i Haga 1872 men boende på Hisingen, beskrev år 1943 utvecklingen av livet kring älven. Texten skulle nästan kunna ha inspirerat till miljöbeskrivningen i en Taubevisa. Evert Axel Taube föddes dessutom i området, närmare bestämt en sjömil sydväst om Hisingsbron, på Stora Badhusgatan 7, den 12 mars 1890. Arvidsson berättar:

Den riktiga hamnen, som fanns då, var, stenlagd med flata stenar. Men det fanns inga lyftkranar och inte många skjul vid hamnen. Det kom inte så stora frakter den tiden. Det väsentligaste var spannmål, kol och kocks. Spannmålet kördes från kajen omedelbart som det fraktades i land. – De största fartygen på den tiden höll sig på sådär omkring 1000 ton. På sträckan mellan Hisingsbron och yttre svängbron var det inte mer än två skjul. De kunde inte kallas magasin, för de hade inte väggar, bara tak. Så det var bara provisoriskt hur man lyckades torrlägga områden. Ex. nedanför berget i Hisingen, där det nu är så mycket bebyggt, kunde man ro med eka i min barndom.

Det fanns förutom med båt och över bro ytterligare sätt att ta sig över älven. Att åka skridskor var både ett nöje och ett praktiskt färdmedel för de yngre. Göteborgaren Karl Andersson, född 1863, berättar:

På vintern var det mycket vanligt att de yngre roade sig med att gå på skridsko. Det var ett par karlar som sopade rent på Vallgraven så att en kunde gå där. Dessa karlar fick en betala. … När det var fin is så gick man över allt på kanalen. Det var ett vimmel av pojkar och flickor med. Partier och sällskap gåvo sig över till Hisingevassen och gick på skridsko. … Mellan vassarna var det fin glansis. Somliga voro riktigt skickliga att gå på skridsko. De kunde gå så, att de skrev sitt namn på isen, ett hjärta, stjärna eller annan figur. Flicka och pojke kunde hålla varandra i handen och skrida fram. Sittbänkar fanns där man kunde sitta och ta på och av skridskorna.

Upptecknat av Ragnar Nilsson (Isof, Ifgh 4759)

Den som studerar Isofs digra samlingar kan bilda sig en uppfattning om livet i Göteborg förr och även nu. Mycket ter sig väldigt annorlunda men citatet om skridskoåkningen har många inslag det är lätt att uppleva i exempelvis Slottsskogen, där dock skridskorna bytts ut mot elektriska sparkcyklar.

/Bengt Edqvist