Jäspalt va gôtt!
Jäspalt va han töLer! (’tjatar’), sa en släkting med en djup suck. Jäspalt va gôtt!, utbrast en annan – fast av förtjusning. Då var det inte maträtten hon menade. Det var istället ett uttryck för att, med hjälp av en ganska harmlös svordom, betona att maten verkligen smakade bra.
Jäspalt med fläsk och vitsås. Foto: Åsa Holmgren, Isof
Jäspalt i ovanstående uttryck är exempel på en eufemism, en förskönande omskrivning, för svordomen jävlar. Jag är värmlänning och är väl bekant med ordet jäspalt, även om jag inte använder det särskilt ofta. När jag hör ordet jäspalt tänker jag direkt att det är en värmlänning som pratar. För det är väl bara värmlänningar som uttrycker sig så? Eller finns denna lilla oskyldiga svordom belagd utanför Värmland? Och vad för slags palt är egentligen jäspalt?
Maträtten jäspalt
I våra dialektsamlingar finns belägg på maträtten jäspalt från i stort sett hela Värmland. Det finns dock inga uppteckningar utanför landskapet. Jäspalt avser ett slags paltbröd, vars huvudingredienser är blod, rågmjöl och jäst. I ett belägg uppges att speltvete används, men det vanligaste tycks ändå vara att paltbrödet bakas på samsiktat rågmjöl. (Det samsiktade rågmjölet är grovt siktat och innehåller en mindre mängd vetemjöl.) Brödet gräddas, steks i fläskflott och torkas. När paltbrödet sedan äts kan man koka det i mjölksås/vitsås. Då kallas rätten för kongLer (Älvdals härad). Kongler är ett dialektalt ord som betyder ’kottar’. Man kan tänka sig att formen på jäspalten liknade kottar, därav benämningen.
Jäspalt är alltså ett paltbröd, medan den palt som rullas och därefter kokas benämns strykpalt, tullpalt eller handpalt på de ställen där jäspalt förekommer.
Eufemismen jäspalt
I ett belägg från Kils härad uppges att jäspalt i dess grundbetydelse är ”stadd i utdöende”, medan eufemismen jäspalt är mycket vanligare. Det finns uppteckningar även här från stora delar av Värmland. Ett enda belägg har dessutom påträffats från den angränsande socknen Säfsnäs i sydvästra Dalarna. Att det finns belagt där är inte särskilt förvånande, med tanke på att denna del av Dalarna har språkligt samband med Värmland.
Jäspalt är som sagt en ganska oskyldig och mild svordom. I våra samlingar finns flera exempel på hur jäspalt kan användas:
- Å gôtt va dä – jäspâlt hô gôtt dä va – för dä bLir som en fresk smak på nô vis (sagt om rårörda lingon; Jösse härad)
- Nu jäspalt i mäj ska-ddä bLi anner ordninger! (Älvdals härad)
- Nu jäspalt i mäj ska du få se! (Älvdals härad)
Även Gustaf Fröding har använt detta kraftuttryck i en av sina texter, novellen Trätofflorna, publicerad i Karlstadstidningen den 6 februari 1892. Gossen August är i stort behov av ett par nya stövlar då hans gamla är uttjänta. Modern har dock inte råd att köpa några, men till ett par trätofflor räcker pengarna. När August får syn på dessa blir han vred och besviken; han vet nämligen att han kommer att bli retad för dem: Nä, så jäspalt i mäj, om jag går och glappar med några trätofflor, inte – det kan mor göra själv! – sa jag och slog med strumpfoten i sänggaveln.
Dialektuppteckning från Gustav Adolfs socken (Älvdals härad) i Värmland ur samlingarna för Ordbok över Sveriges dialekter (OSDs)
Eufemistiska svordomar i dialekterna
Traditionella svenska svordomar är hämtade från religionen. Man svor vid såväl det goda (Gud, Jesus, himmelen, helgon) som det onda (satan, fan, djävulen, helvetet).
Våra dialektsamlingar rymmer en uppsjö av förskönande omskrivningar. Behovet har onekligen varit stort att kunna använda kraftuttryck men göra dem ”rumsrena”.
Eufemismerna är oftast oförändrade i början av ordet. Ljudmässigt inleds de alltså likadant som den ursprungliga svordomen. Därpå följer en kreativ och inte sällan komisk ombildning: jäviken, jämrans, jäderlusiken och jäderismock för djävulen. För Jesus hittar vi exempel som jestalunda, jespus och Gösta Petter. (Läs mer i dialektblogginlägget Göta Petter!)
Jäspalt å hackkôrv!
För att återgå till jäspalt kan vi konstatera att det är ett ord som är utmärkande för värmländskan. Jag tror många värmlänningar känner till jäspalt och dess betydelse, även om det kanske inte används särskilt frekvent nu för tiden.
Det bästa belägget, enligt mitt tycke, har jag sparat till sist. En sagesperson uppger att förr i tiden var det vanligt att kombinera jäspalt som kraftuttryck med hackkorv. Detta i syfte att lägga lite extra emfas åt det hela. I stil med kapten Haddocks Bomber och granater! kan man därför utropa Jäspalt å hackkôrv! För varför ska man nöja sig med bara en värmländsk specialitet när man kan använda två!
/Anna Renholm
Dialektuppteckning från Lekvattnet (Fryksdals härad) i Värmland ur samlingarna för Ordbok över Sveriges dialekter (OSDs)
Läs mer
Dialektbloggen: Göta Petter!
Matkult: Pannkakor, klimp, palt, kams och andra mjölrätter i kosthållet
Länk till annan webbplats.
Andersson, Lars-Gunnar (2001[1985]). Fult språk: svordomar, dialekter och annat ont. 15. tr. Stockholm: Carlsson.
Rathje, Marianne (red.) (2014). Swearing in the Nordic Countries: Copenhagen 6 December 2012. København: Dansk Sprognævn.
Stroh-Wollin, Ulla (2008). Dramernas svordomar [Elektronisk resurs] en lexikal och grammatisk studie i 300 års svensk dramatik. Länk till annan webbplats. Uppsala: Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.