Gamle Sanbarj de va en trevli fyr!
Har du tänkt på att en fyr både kan vara en byggnad och en person – inte bara i danskan och norskan utan även i svenskan?
Falsterbo fyr. Foto: Ulfu, Pixabay
För byggnaden har ordet fyrs ursprung med eld att göra (jämför sätta fyr på), medan det om en person härstammar från lågtyskans firburs som betyder ’arbetslös hantverkargesäll’.
Fyr om en man i norska, danska och finlandssvenska
Fyr var nyligen månadens nordiska ord hos finländska Institutet för de inhemska språken.
Länk till annan webbplats. Intressant nog verkar fyr om en person inte förekomma i finlandssvenskan, eftersom det i texten sägs vara danskt och norskt: ”Ordet fyr kan användas både på danska och norska för att hänvisa till en man, ofta en ung man. Framför allt kan man höra ordet i mindre formella sammanhang.”
Fyr om en man i sverigesvenska
Här i Sverige förekommer det dock att vi använder fyr om en mansperson, men det känns lite gammaldags och används knappast ensamt och neutralt om en kille, som i danskan och norskan. Vi känner väl här främst igen det i uttryck som i citatet i den här textens rubrik, som kommer från en skånsk dialektuppteckning i vårt arkiv i Uppsala: Gamle Sanbarj de va en trevli fyr. ’Gamle Sandberg det var en trevlig karl.’
Fyr i betydelsen 'pojke' eller 'karl' finns också med i våra svenska ordlistor, så det är inte särdialektalt utan ingår i standardspråket. I Svenska Akademiens ordbok (SAOB), publicerad 1926, står det att ordet används mest vardagligt och att det betyder: ”pojke, karl; ofta i förb. med ett adj. som angiver att personen i fråga är ung l. rask l. flink l. livlig l. glad l. munter l. lustig o. d.: ”kurre”; stundom närmande sig bet.: ’gynnare', krabat, sälle, våghals, vildbasare.” I Svenska Akademiens ordlista (SAOL), publicerad 2015, står det helt enkelt att ordet betyder: ”pojke el. man, en glad fyr”.
Dialektuppteckning från Tottarp i Skåne ur samlingarna för Ordbok över Sveriges dialekter (OSDs)
Fyr om en man i de svenska dialekterna
I våra dialektsamlingar har vi belägg på ordet fyr om en person från ett stort antal landskap från norr till söder. Det är roligt att se hur betydelsen kan skifta i olika dialekter. På bilderna här i bloggtexten ser du några av de olika betydelserna: ’en liten gosse, full med upptåg’ (Gästrikland), ’karl’ (Skåne), ’glad och lustig person’ (Värmland).
Några andra betydelser från våra samlingar är: ’fästman’ (Bohuslän), ’upptågsmakare’ (Skåne), ’pojke’ (Jämtland), ’krabat’ (Halland), ’underlig person’ (Lappland), ’lustigkurre’ (Halland och Härjedalen), ’rask och hurtig yngling’ (Medelpad), ’glad, munter, skämtsam människa’ (Småland), ’figur, prick’ (Ångermanland).
Dialektuppteckning från Årsunda i Gästrikland ur samlingarna för Ordbok över Sveriges dialekter (OSDs)
Könsneutral användning av fyr?
Kanske har du noterat att det i vissa av betydelseangivelserna ovan från vårt dialektarkiv står att en fyr är en ”person” eller en ”människa” och inte specifikt en manlig sådan? Kan det alltså vara så att fyr på sina håll i dialekterna har kunnat användas könsneutralt om personer i allmänhet?
Det mest troliga är att så inte är fallet. På många av lapparna står ett ”m.” intill ordet, vilket markerar maskulint genus. Den största delen av dessa uppteckningar är också från sent 1800-tal och fram till 1950-tal och då kunde man skriva ”person” även när man enbart åsyftade män.
Vi hittar dock ett intressant undantag. På en lapp från Värmland som du ser en bild på här nedan står det specifikt utskrivet genus ”m. & f.”, alltså såväl maskulinum som femininum! Hur kan då detta komma sig? Uppteckningen kommer från en ordbok från 1880* och en vidare titt i ordboken avslöjar att författaren markerat även andra ord som vi typiskt ser som maskulina med både m och f. Det ser ut som att han har velat gardera sig genom att skriva så här, men helt säkra kan vi förstås inte vara.
Spännande är att betydelseangivelsen i Svensk ordbok (SO), publicerad 2021, faktiskt också öppnar upp för att en mer könsneutral användning är möjlig: ”<vardagligt> (vanligen i vissa uttryck) (glad) person, vanligen pojke el. man”.
*”Tillägg till Adolf Noreens ordbok öfver Fryksdalsmålet” av Jan Magnusson. Ordboksartiklarna publicerades 1880 i Svenska landsmål 2:2. (Men orden kan vara insamlade redan 1864 enligt förordet.)
Dialektuppteckning från Fryksdals härad i Värmland ur samlingarna för Ordbok över Sveriges dialekter (OSDs)
Framtidens fyr
Alla levande språk är i ständig förändring, och att ett ords betydelse förskjuts är inte ovanligt i sig … Framtiden får utvisa vad som händer med ordet fyr; om det kommer att leva kvar i standardspråket och i våra svenska dialekter som ett uttryck om en person, vilka egenskaper hos personen som i så fall åsyftas och om ordet kan komma att få en mer könsneutral användning.
Frågan är också hur levande ordet fyr om en person är i svenskan idag. Känner den yngre generationen här i Sverige ens till ordet i den här användningen? Det vore spännande att undersöka lite närmare. Vad betyder fyr för dig?
Fyr om en person i våra svenska ordlistor
- Svenska Akademiens ordbok (SAOB) från 1926: fyr substantiv 3 Länk till annan webbplats.
- Svenska Akademiens ordlista (SAOL) från 2015: fyr substantiv betydelse 3 Länk till annan webbplats.
- Svensk ordbok (SO) från 2021: fyr substantiv betydelse 4 Länk till annan webbplats.
%20Lovisa%20Alvt%C3%B6rn_webb2_fotograf-joachim-bago.jpg)