En unik skrivmaskin
När man bläddrar i svensk dialektologisk litteratur från slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet får man ofta anledning att både förundras och imponeras av dåtidens typografiska resurser.
Ett grönlackerat vidunder. Skrivmaskin med dubbelt tangentbord Imperial, Typ: Dual Unit 151-15 E, Elit. Foto: Per Ivar Lindekrantz/Tekniska museet (CC BY).
För svenska dialektforskare av den gamla stammen var det självklart att efter bästa förmåga återge dialektordens uttal med hjälp av landsmålsalfabetet, ett speciellt ljudskriftssystem för svenska dialekter som skapades redan på 1870-talet av fonetikern Johan August Lundell. I detta alfabet ingår ett stort antal tecken, vilket gör det möjligt att beskriva också mycket subtila uttalsnyanser. Landsmålsalfabetet kom därför att få en epokgörande betydelse för den vetenskapliga dokumentationen och utforskandet av de svenska dialekterna. På Lundells tid åtnjöt den akademiska språkforskningen hög status i de nordiska länderna och även dialekterna ansågs betydelsefulla, inte minst därför att de visade sig innehålla värdefulla ledtrådar till studiet av de nordiska språkens historia. De boktryckerier som anlitades vid publicering av dialektologisk litteratur förväntades således klara av att hantera landsmålsalfabetets teckenförråd, vilket de också gjorde.
Typografiskt krisläge
Vid mitten av 1900-talet hade landsmålsalfabetets användning och inflytande minskat avsevärt, dels på grund av ljudinspelningsteknikens landvinningar, dels därför att språkforskningens intresse för de traditionella dialekternas ljudsystem hade börjat dala. Som en följd av detta minskade också tryckeriernas kapacitet för sättning med landsmålsalfabetet, samtidigt som kostnaderna för sådana specialarrangemang ökade. För en traditionsbevarande institution som Uppsala landsmålsarkiv, ULMA, innebar detta ett kännbart problem som krävde en lösning.
Ett grönlackerat vidunder
Lösningen blev, åtminstone temporärt, en dubbel skrivmaskin som tillverkades 1965 av The Imperial Typewriter Company i England. Den är utrustad med både ett standardtangentbord med vanliga svenska typer och ett specialtillverkat tangentbord med typer ur landsmålsalfabetet. Valsen förflyttas med eldrift från det ena tangentbordet till det andra så att man omväxlande kan skriva vanlig text och dialekttext, en finess som var mycket viktig för hur skrivmaskinen var tänkt att användas. Denna respektingivande pjäs är 72,5 cm bred och väger 74 kg.
Skrivmaskinen och Överkalixmålet
För eftervärlden torde ULMA:s dubbelskrivmaskin framför allt vara förknippad med renskrivningen av Carin Pihls handskrivna manuskript till en drygt 600 sidor tjock bok med titeln Prepositioner och adverb i Överkalixmålet, publicerad i arkivets egen skriftserie år 1970. Detta projekt genomfördes under åren 1967–69 av fil.stud. Margareta Johansson (sedermera Källskog, 1941–94) i nära samarbete med författaren. Som infödd talare av Överkalixmålet, dialektolog och därtill skicklig maskinskriverska var hon synnerligen lämpad för denna krävande uppgift. I förordet till boken beskriver dåvarande arkivchefen Folke Hedblom hennes insats på följande sätt: ”Denna har inneburit vida mer än ett mekaniskt avskrivande av primärmanuskriptet och har krävt ständig uppmärksamhet på bruket både av ljudskriften och av skiljetecken, rubrikuppställning m.fl. detaljer. Bl.a. har begränsningen av skrivmaskinens teckenförråd nödvändiggjort sammanslagning av vissa tecken. Fröken Johansson har även utarbetat innehållsförteckningen.” Landsmålstangentbordets begränsningar i fråga om såväl teckenförråd som precision beskrivs därefter tämligen ingående och emellanåt kan en lätt beklagande suck anas mellan raderna. Men bortsett från dessa små skönhetsfel var glädjen stor över att Carin Pihls dialektologiska storverk till slut kunde tryckas i offset och publiceras, tack vare dubbelskrivmaskinen och den oförtröttliga Margareta Johansson. Boken är mycket innehållsrik och bjuder på mängder av intressanta språkprov på Överkalixmål. Den finns fortfarande till försäljning men kan också läsas digitalt på Isofs webbplats.
Från skrubben till evigheten
Dubbelskrivmaskinens karriär i dialektforskningens tjänst blev kort. Snart var den ohjälpligt förbisprungen av den tekniska utvecklingen och förpassades därför till en skrubb i dåvarande Dialekt- och folkminnesarkivets (tidigare ULMA:s) lokaler på Östra Ågatan 27 i Uppsala. Där fick den stå övergiven ända till 1988, då den skänktes till Tekniska museet i Stockholm. Sedan 2016 kan den beundras digitalt på Digitalt Museum.
Länk till annan webbplats.
Läs mer
Prepositioner och adverb i Överkalixmålet av Carin Pihl finns till försäljning och kan även läsas digitalt på vår webbplats här.