Dialektbloggen

Piksnodig

För ett tag sedan fick vi en fråga om ordet piksnodig som användes av en kvinna född på Tjörn på 1890-talet. En person eller en lösning som var finurlig eller klurig beskrev hon som piksnodig. Frågeställaren har inte hört någon annan använda ordet och undrar om det fortfarande förekommer.

En sökning i myndighetens dialektsamlingar resulterar i en enda sökträff. Piksnodig finns upptecknat från Valla socken på Tjörn år 1920. Den betydelse som anges i uppteckningen är ’händig, finurlig (i god bemärkelse), pigg och livlig, vaken (och som därför reder sig bra)’. Ordet står nedskrivet med det så kallade Landsmålsalfabetet som beskriver hur varje ljud uttalas. Där framgår att piksnodig har uttalats med ett kort, spetsigt i-ljud, ungefär pick-snodig.

Betydelse

Piksnodig kommer av ordet piggsnodig där pigg har den standardsvenska betydelsen ’livlig, kry, rask’.

Snodig är ett gammalt adjektiv som betyder ’rask, hurtig, flink’. I Svenska Akademiens ordbok står det att snodig och den etymologiskt identiska formen snudig lever kvar i svenska och norska dialekter. Vad ursprunget beträffar är det besläktat med sno (jämför sno sig, sno på). Ordet snudig kanske också känns igen från Gustaf Frödings dikt Det var dans bort i vägen. Där träffar vi den snudiga Marja i Bäck.

Surrande i-ljud

I uppteckningen av ordet piksnodig anges att i-ljudet uttalas spetsigt. Det antyder att det uttalas med någonting som vi ofta kallar för surrande i eller Viby-i, eftersom det var i Viby i Närke som det här särskilda i-ljudet först noterades. Många förknippar surrande i-ljud med bohuslänska, men det finns på flera ställen i Sverige, såväl i traditionella dialekter som i stadsmål. Det surrande i-ljudet kan signalera olika saker. När det hörs i bohuslänska förknippar många uttalet med traditionell dialekt, men när det hörs i Göteborg eller i Stockholm associerar många det snarare med storstadsliv och modernitet.

/Lena Wenner