Dialektbloggen

Vart tog brandgul och gredelin vägen?

När jag var barn på 1970-talet var brandgul en av mina favoritfärger. I dag säger vi orange och den yngre generationen har nog aldrig hört talas om färgen brandgul. Likaså är troligen gredelin en okänd färg bland yngre personer om de inte har läst Elsa Beskows sagor.

Även om jag känner till färgerna gredelin, violett och purpur använder jag dem sällan. För mig är de alla synonyma med lila. För personer som yrkesmässigt arbetar med färger kan det däremot vara viktigt att särskilja olika färgnyanser.

Färgnamnens ursprung

Utifrån färgernas etymologier, alltså färgordens historia, får vi ledtrådar till hur färgerna förhåller sig till varandra. Namnet violett kommer av att färgen har den lila nyans som förekommer hos violer. Purpur framställdes ursprungligen av ett färgämne från purpursnäckan som resulterade i en rödviolett färg. Lila beskrivs som en blekare nyans av violett. Namnet lila kommer från franskans lilas som betyder ’syren’.

Gredelin är också ett ord med franskt ursprung. Det kommer av gris de lin som betyder ’lingrå’ och syftar på färgen hos oblekt lingarn. I dag är det få som vet vilken färg oblekt lingarn har. Lättare har vi att relatera till vilken färg kaffet får beroende på hur mycket mjölk som tillsätts och på så vis har latte, macchiato och cappucino introducerats för att beskriva olika beigea färger.

Rosa eller skär

Ytterligare en färg som inte används lika frekvent i dag som när jag var barn är skär. I dag är det rosa som gäller. Ordet skär kommer från franskans ord för kött, det vill säga köttfärgad. Färgen skär används fortfarande om hudtoner och möjligen också om vissa blommor som pioner och rosor. Ordet skär kan även användas som slangord för en tusenkronorssedel, vilket troligen beror på att tusenlappen tidigare var skär. Det är för övrigt också den skära färgen som givit tusenlappen slangordet lax efter laxfiskens skära färg.

Färgord i dialekterna

I våra dialekter finns det ord för färger som inte förekommer i standardspråket. I bohuslänska dialekter kan man höra brandig eller brandot. Ursprungligen användes det om boskap som var rödbruna med svarta strimmor, men i dag används det också om rödbrokiga kläder.

Det finns även dialektord som beskriver hur skarp eller matt en viss färg är. Glo som egentligen betyder ’brinna, ’glöda’ används för att beskriva starka färger, exempelvis en färggrann klänning. Motsatsen är black. I arkivets bohuslänska samlingar definieras black som ’en vitgul färg’, ’urblekt’ eller ’grått och grumligt’ (om lervatten).

Black definieras också som isabellfärgad. Isabell är en färg som framförallt används om hästar och som beskrivs som en nyans mellan brunt, vitt och gult, ofta smutsigt vitgult eller smutsgult. Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) anses färgen ha uppkommit på 1400-talet i och med att Isabella som var gift med Spaniens kung Ferdinand V lovade att inte byta sitt linntyg förrän belägringen av Granada 1491–1492 avslutats. Så småningom fick linntyget en smutsgul färgnyans som kom att kallas isabell.

/Lena Wenner