Dialektbloggen

Flabb

Substantivet flabb är utbrett i hela Sverige och har också upptagits i Svenska Akademiens ordbok (SAOB) och Svenska Akademiens ordlista (SAOL).

Betydelsen är framför allt ’mun, trut, käft, ofta med tanken särskilt fäst vid munnen ss. talorgan’ (SAOB). Flabb tycks inte förekomma som ett helt värdeneutralt ord för begreppet ’mun’. I Ordbog over det danske sprog anförs att flab används ”om mund hos personer. (vulg., ell. dagl. (foragt., spøg.) især m. forestilling om stor, ikke helt tillukket mund)”. Att ordet även i dialekterna i huvudsak använts i ”vardagligt” eller ”ohyfsat” tal framgår av dess relativt rika förekomst i språkprov av typen han har en jävla flabb (Färingtofta, Skåne) och sier du did en gång te, så jer ja di po flabben (Fågeltofta, Skåne).

Andra betydelser

Sekundärt används ordet också som personbeteckning och betyder då enligt SAOB ’person som pratar mycket, som skroderar och skrävlar; äv. om person som uppträder med dumma o. respektlösa fasoner o. särsk. låter detta sitt uppträdande bli märkbart i sitt tal’. I Isofs dialektsamlingar anförs betydelsen ’rå skrävlare’ bl.a. från S:t Olof i Skåne. Till flabb i denna betydelse finns också den feminina avledningen flabba ’flabbig kvinna’, även den upptagen i SAOB. I bl.a. Norrland förekommer ordet flabb även i betydelsen ’ansikte’, och i Östergötland kan ordet betyda ’stycke, bit’: Ida har vi alt gått en rikkti flabb. I Gästrikland kan flabb betyda ’skärm på mössa, keps och liknande’, en betydelse som troligen utgår från ordets primära betydelse, ’flik, något som hänger löst’ (jfr nedan).

Avledningar

Avledningarna flabbig och flabbot (i skånsk dialekt flabbed, på danska flabbet) är adjektiv som huvudsakligen används om pratsjuka och lösmynta personer (SAOB), som ”optræder paa en næsvist uforskammet maade” (ODS). Verbet flabba ’(gap)skratta’ skall också nämnas.

Etymologi

Ordet flabb är lånat från medellågtyskan, där det heter vlabbe. Ordet är bildat till en germansk ordstam flabb- med grundbetydelsen ’hänga löst’. Denna föreligger också i fläbb ’hängande (under)läpp; stor bred mun (med hängande läppar), trut, ”flabb”’, även detta lånat från medellågtyskan (SAOB).

/Mathias Strandberg