Krabba, krabbig
Åh vilken krabbig läxa! Första gången jag stötte jag på dialektordet krabbig var under min gymnasietid i Torsås i Småland. Som ölänning hade jag då aldrig tidigare hört ordet och jag satt där som ett frågetecken och försökte förstå hur djuret krabba hängde ihop med läxorna … Det lyckades jag aldrig lista ut men jag förstod snart att krabbig betyder ’krånglig, besvärlig’.
Verbet krabba
Han krabba mä att så dant så! (han krånglade med det så mycket så) klagar en smålänning i våra samlingar. Krabba ente, utan kom nu! suckar en sagesman från Blekinge. Verbet krabba finns belagt i våra dialektordsamlingar från Blekinge, Halland, Skåne och Småland. Några av de betydelser som anges är entydigt negativa: ’krångla’, ’ha dålig ordning’, ’fuska’, ’slarva’, ’bråka’, ’ställa till otyg’, ’bära sig illa åt’, ’konstra’. Andra betydelser har dock en mer neutral eller i ett par fall rentav positiv ton: ’ha svårigheter med att göra något’, ’ha det besvärligt’, ’med svårighet uträtta något’, ’pyssla med’, ’försöka sig på så gott man kan’.
Adjektivet krabbig
Adjektivet krabbig finns belagt i samma landskap i våra dialektordsamlingar som verbet: Blekinge, Halland, Skåne och Småland. Dä va krabbit å gå ätte pärä nå de va redit kallt å möen snö (det var besvärligt att gå efter potatis när det var riktigt kallt och mycket snö) klagar en smålänning. Utöver betydelserna ’krånglig’ och ’besvärlig’ finns även en hel del andra i samlingarna. Också här finns det tydliga skillnader i graden av negativitet i ordets betydelse. ’Ogin’, ’vresig’, ’bråkig’, ’kinkig’ och ’svår att ha att göra med’ tyder på någon eller något som aktivt och med mening krånglar, medan ’undermålig’, ’eländig’, ’svag’, ’skral’, ’fattig’, ’tafatt’ och ’petig’ ligger mer åt det neutrala hållet på skalan. De va ente så krabbed gjort (det var inte så dåligt gjort), tröstar en informant från Skåne.
Kopplingar till djuret krabba?
Kan vi då se någon koppling till djuret krabba för de här två orden i våra dialektordsamlingar? Di gamle sa di krabbade se fram, säger en informant från Småland. Det står inte i just det här belägget exakt hur vi ska tolka att de gamla tog sig fram. Men vi hittar betydelser i samlingarna som ’hjälpa sig fram med nöd och besvär’ och ’kräla, gå eller röra sig långsamt, även om djur som förflyttar sig sakta och dåligt’. Här ligger det nära till hands att tänka på hur krabbor rör sig på land, och på ordet landkrabba. Denna koppling nämns också flera gånger på lapparna i våra dialektordsamlingar. Vi kan inte med säkerhet säga om dialektorden faktiskt hänger ihop med djuret krabba, även om det inte är omöjligt. Krabba ’djuret’ har nämligen enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) samma ursprung som orden krafsa och kravla: det urgermanska kraƀ med betydelsen ’krafsa’. Ords betydelser har ofta en tendens att glida iväg så här, och till slut kan de hamna ganska långt ifrån sin ursprungliga innebörd.
/Lovisa Alvtörn
%20Lovisa%20Alvt%C3%B6rn_webb2_fotograf-joachim-bago.jpg)