Maxis!
Utan framgång har jag försökt få någon av våra tre katter att göra maxis. Men det verkar finnas de som har lyckats.
Maxis eller maxys är ett kommando som använts främst till katter för att få dem att göra en viss konst. Det är inte något märkvärdigt konststycke katten ska utföra; den ska hoppa genom en lodrät ring som man bildat med armarna eller över en käpp. Men den som försökt få en katt att underkasta sig de enklaste befallningar vet hur svårt det kan vara att få dem att styras i en bestämd riktning. Katterna går sina egna vägar och hoppa genom en ring? Glöm det!
Ett utbrett tidsfördriv
Att döma av de uppteckningar som finns i institutets dialektsamlingar har det här ändå varit ett ganska utbrett tidsfördriv. Maxis är belagt från en stor del av framför allt Götaland och Svealand. Förutom att användas som kommando ingår ordet även i frasen göra eller hoppa maxis som beskriver själva aktiviteten:
Dom hade sjå innan dom lärde katten det där, men dom lärde-n te sist å hoppa maxiss. Det höllt dom på med hemma, pojkarna. Maxiss, sa man åt katten, å så hoppa han (Vaksala i Uppland)
(En katt säger en) piss piss piss te … å maksis um en ska ha-n te å hoppe (Silbodal i Värmland)
De vanligast förekommande uttalen är makksis, makksiss och makksyss, men också makksuss, masiss, måkksis med flera finns. Betoningen ligger oftast på den sista vokalen, men det är inte helt ovanligt att det är den första vokalen som betonas.
Maxis om människor
På sina håll har maxis också använts om människor, framför allt i fraser som lära någon maxis ’lära någon att lyda eller veta hut’, ’få någon att hålla sig på mattan’: ja ska nåkk lâra ânn makksis åm ja få ha hann åm ânn en ti, ’jag ska nog lära honom lyda om jag får ha hand om honom en tid’ (Appelstad i Småland). Från Närke sägs om en nybliven äkta man att nu får han allt lära sej å göra maksyss, så stursker han än va.
Ordets ursprung
Maxis finns även upptaget i Svenska Akademiens ordbok (SAOB), där ordets ursprung förklaras med att det sannolikt rör sig om ett tyskt uttryck, mach süss, ’gör sött’. Det saknas belägg för att ett sådant uttryck existerat i tyskan, men de äldsta svenska skriftformerna som SAOB redovisar pekar i denna riktning: machsyss (mach-süss) från 1733–1834 och machtsüss från 1858. Att den tyska frasen inte finns belagd kan ha att göra med att det handlar om en befallning och sådana har ju en utpräglat talspråklig funktion. Förklaringen verkar också trolig med tanke på hur man brukar kommendera sina husdjur; att be dem göra något som är ”sött” har paralleller i när man ber hunden ”sitta fint” eller ”räcka vacker tass”. Man kan fråga sig hur uttrycket kommit att få så pass stor spridning i Sverige. Kanhända har det använts i kringresande varietéer och cirkusar till djur som ska göra konster och då snappats upp av publiken? Andelen tysktalande i de miljöerna har väl varit förhållandevis stor.
Verbet maxisa
Som ett alternativ till fraserna göra eller hoppa maxis har det, främst i sydligaste Sverige, skapats ett särskilt verb, maxisa, med samma innebörd: han haâ maxissat tvao alna höckt, män dao jaommade han å maxissade inte meå dän dan, ’han har maxisat två alnar högt, men då jamade han och maxisade inte mer den dan’ (Jät i Småland).
%2018.5850f85e15732ead0b34330.jpg)