Regionalt svärande
Att lexikonen ser olika ut i olika delar av det svenska språkområdet vet vi. Men är vårt språkliga beteende också olika? Svär vi till exempel lika mycket och på samma sätt på olika platser?
I ett samarbete mellan svenska och finska forskare har över 1000 samtal på svenska spelats in i biljettkassor och informationsdiskar. I dessa samtal händer det att personer svär, även om det inte är speciellt vanligt.
Fan är vanligaste svordomen
Den svordom som används mest är fan, i yttranden som va fan e de för dag idag? och de e fan en torsdag, alltså både som interjektion och satsadverb. Även jävla med varianter förekommer några gånger i yttranden som de e så jävla bra, liksom några fall av skit (t.ex. äh skit samma) och ett fall av satan. Däremot används aldrig helvete, och inte heller några könsord eller andra grövre svordomar. Det är inte så konstigt, eftersom samtalen är mellan personer som inte känner varandra och där känslorna trots allt inte svallar speciellt mycket.
Det intressanta är att det skiljer sig åt var svordomarna används. Till att börja med finns det nästan inga fall av svordomar i de finska inspelningarna – endast ett fall av fan i Åbo och ett fan och ett jävla i Helsingfors. Resten av svordomarna yttras i Sverige. Men inte överallt i Sverige!
I Sverige spelade forskarna in samtal i Stockholm, Göteborg, Karlstad, Umeå, Luleå och Osby in norra Skåne. I Osby svär ingen i inspelningarna, och i Stockholm och Luleå endast ytterst sporadiskt. Istället är det i Göteborg, Karlstad och Umeå som det svärs. I Karlstad används bara fan, medan Umeåborna använder både fan och jävla. I Göteborg svärs det överlägset mest, både fan och jävla, jävligt och jävel, liksom skit används där.
Men varför är det så? En viktig faktor är i vilken typ av biljettkassa inspelningarna gjorts: de flesta beläggen på svordomar i Göteborg kommer från en idrottsarenas biljettkassa. Där svär både kunder och personal, och ofta dyker svordomarna upp i samtal mellan två män. Det tyder på att det inom en manlig sportgemenskap skulle vara mer accepterat att svära, och att det signalerar att man tillhör samma grupp. Men det är inte hela förklaringen. Det finns nämligen exempel från teaterkassor i Göteborg också, och flera belägg på svärande kvinnor. Samma sak gäller i Karlstad och Umeå: svärarna därifrån köper i allmänhet inte biljetter till sportevenemang.
Det kan alltså vara så att det är mer vanligt och accepterat att svära även i offentligheten på vissa platser i Sverige. Lyssna själv nästa gång du är i en servicesituation – svär någon runt omkring dig?
/Jenny Nilsson