Råm
Förkylningar och festivaler är två företeelser som båda är vanligt förekommande på sommaren. Gemensamt för dem är att såväl förkylda som festivalbesökare kan bli hesa och skrovliga i halsen.
Enligt institutets samlingar finns i norra Sverige ett särskilt ord för denna halsåkomma nämligen adjektivet råm. Ordet är belagt från Jämtland, Lappland, Medelpad, Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland. Det vanligaste uttalet är råm som förekommer i alla nämnda landskap, men även uttal som exempelvis ram och ramm finns bland beläggen. Ordet kan komma av ett isländskt rámr med betydelsen ’hes’. Det finns även upptaget i Norsk ordbok med innebörden ’uklår i målet, t d av forkjøling’ (oklar i talet, till exempel av förkylning).
Ett ord – två snarlika användningsområden
Vid en närmare titt i samlingarna kan man notera en nyansskillnad i ordets användning. Det förekommer dels om en hes röst, dels för att beskriva de delar av kroppen som är påverkade av hesheten. Här kan vi se några exempel på hur ordet används om rösten:
Va du höres raum (Berg i Jämtland 1979)
Ha du bLivi råmm uti måLen (Har du blivit råm i målet) (Nederkalix i Norrbotten 1955)
Förutom att beteckna hesheten i sig kan vi här även se prov på hur ordet används för att beskriva de drabbade kroppsdelarna:
Jäg ha vorttä (Jag har blivit…) sô falitt råmm i brôstâ (Ed i Ångermanland 1961-66)
Nu ha ja då hadd tåcken krima å e tag å vörä sä råm ti bröstä (Nu har jag då haft en sådan snuva också ett tag och varit så skrovlig i bröstet) (Nordmaling i Ångermanland 1927)
I ha vorti så råm ini hårssn (Jag har blivit så hes i halsen) (Norrfjärden i Norrbotten 1952-77)
Han va ramm uti bröstern (Bureå i Västerbotten 1974)
/Anders Thunvall
Krima 'snuva'
Nu ha ja då hadd tåcken krima å e tag å vörä sä råm ti bröstä (Nu har jag då haft en sådan snuva också ett tag och varit så skrovlig i bröstet) (Nordmaling i Ångermanland 1927)
Läs mer om dialektordet krima i en tidigare blogginlägg: