Frack
Juni månads dialektord var adjektivet fräck, som kan betyda bland annat ’kraftfull’ och ’frän (om smak)’. Fräck ska inte förväxlas med det närbesläktade adjektivet frack ’bra, duglig, stark o.d.’, som i sin tur inte har ett dugg med den svartvita högtidsdräkten att göra.
Adjektivet frack motsvarar fornsvenskans frakker och fornvästnordiskans frakkr ’modig, rask’, som sannolikt kan härledas till ett germanskt franka- och i grunden är samma ord som adjektivet frank ’frimodig, rättfram’. Etymologiskt står frack i avljudsförhållande till fräck, vilket innebär att de båda orden är nära besläktade men inte identiska. I betydelsen ’ansenlig, präktig, förnämlig, stolt’ finns frack belagt i äldre svenskt skriftspråk, exempelvis i en medeltida ballad: ”Där inne brann Herr Oloff medh sin fästemö frack”. Det senaste belägget är från mitten av 1600-talet. Sidoformen frak förekom på 1600-talet i olika betydelser, bland annat ’god, hederlig, from, godmodig’: ”Både Kropp och Siäl til Ewig Död war saker / Och ingen, ingen fans blant Menniskiorna fraker” (ur Haquin spegels Guds werk och hvila, 1685). I svenska, norska och danska dialekter har frack och frak levt sitt eget liv och utvecklat skiftande betydelser. På svenskt område är frakk (frakker, fra´kke) det vanligaste uttalet, men även frak och frag förekommer.
Västsvenskt kärnområde
Liksom fräck har frack en i huvudsak västlig utbredning. Frakk (frakker, fra´kke) är särskilt väl belagt från Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland (med angränsande delar av Småland och Östergötland), Närke och södra Värmland. Här har ordet också likartad betydelse, nämligen ’bra, duglig, stark, präktig o.d.’ I sin grundform (positiv) förekommer frack mest i nekande satser: hu va i`nte så fra´kke då ’hon var inte så frisk då’ (Älvsåker, Halland); ho ä la inte så frakker ’hon duger väl inte så mycket till’ (Kvänum, Västergötland); rogen ä-nte frakk ’rågen är inget vidare (bra)’ (Lerdal, Dalsland); dä ä inte så frakkt för’n ’det är inte så bra för honom ekonomiskt’ (Viby, Närke). Komparativ och superlativ går däremot lika bra i jakande satser: ju frakkare en va te å få dom trinne å tynne, ju förr bleg en jefte ’ju duktigare man var på att få dem (brödkakorna) runda och tunna, ju förr blev man gift’ (Färgelanda, Dalsland); dä ä at dän frakkeste han ha hatt ’det är allt den bästa han har haft (om en grannes bil)’ (Visnum, Värmland). Utanför detta västliga kärnområde är förekomsten av adjektivet frack endast sparsamt belagd inom Sveriges gränser.
I periferin
Från Ronneby i Blekinge finns ett par belägg på frakk i betydelsen ’villig, tjänstvillig’ eller ’energisk’: du ä väl såu frakk nä dä jälle ’du är väl så tjänstvillig när det gäller’; mäan ä inte såu vasst stärk, men hong ä frakk ’märren är inte så värst stark, men hon är energisk’.
I norra Skåne förekommer frag i två till synes helt olika betydelser: ’skör, bräcklig, ej hållbar (om virke m.m.)’ och ’fylld av växtkraft (om klöver och betor)’. Exempel från Västra Torup i Göinge: klövern e frag; be`dårna e fra`ga.
Ett fåtal belägg på adjektivet frak finns också från Dalarna, närmare bestämt från Floda, Mockfjärd och Ore. Där uppges betydelsen vara ’god, vänlig, snäll o.d.’
Från Härjedalen (Linsäll, Sveg) finns ett par belägg på frak med betydelsen ’snäll, beskedlig o.d.’ Ett jämtländskt belägg utan närmare ortsbestämning från år 1715 anger betydelsen ’braf’ (det vill säga ’bra’), medan en anteckning från Norderön 1947 säger ’ej precis blyg’.
Även i Hälsingland har frakk ’bra, utmärkt’ observerats, men de få uppteckningar som finns är gjorda på 1700-talet och 1800-talet.
Österbotten
Intressant nog påträffas frak och dylikt också i de svenska dialekterna i Österbotten, alltså tämligen långt ifrån det västsvenska kärnområdet. Där uppträder det, framför allt i vissa uttryck, i betydelsen ’avsevärd (till omfattning, art o.d.), ansenlig’ som bestämning till substantiv i bestämd eller obestämd form. Några exempel: fraka smolon ’en avsevärd mängd’ (Kvevlax, Korsholm, Solv); fraka stondin ’en god stund’ (Vörå); visst böri he va fraka matin i kåone ’kornet börjar vara fullmatat’ (Replot); he ä in flaka beta ’det är ett ganska långt stycke väg’ (Kronoby). Ibland i ironiska utrop: fraka brössbetan! ’just en brödbit att få!’ (Korsnäs).
Frak kan även fungera som adverb. Som bestämning till kollektiva substantiv betyder det då ’rätt mycket’: an fie no frak höyje på hede ienje ’han fick nog rätt mycket hö på den ängen’ (Korsnäs). Som bestämning till adjektiv betyder det ’ganska, tämligen’: han va frak stor (Närpes).
/Jenny Öqvist