Hasarderlig
Hä hall a vara a`sade'let kLi`iv över gammhagan, sade någon i Nysätra i Västerbotten på 1930-talet. På standardsvenska skulle man säga att det börjar vara riskabelt att klättra över den gamla gärdsgården.
Accenttecknen på a`sade'let markerar att ordet betonas på samma sätt som riksspråkets o`värde'rlig, alltså med grav accent och huvudtrycket på första stavelsen. Bakom denna ljudbild döljer sig adjektivet hasarderlig med betydelsen ’riskabel, farlig’, som är belagt i svenskt skriftspråk från slutet av 1600-talet till slutet av 1700-talet men numera knappast brukligt. Det är en avledning till verbet hasardera ’riskera (något), utsätta (något) för fara’, som är bildat efter franskans hasarder med samma betydelse, som i sin tur är bildat till hasard ’hasardspel; slump’.
Utbredning och uttalsvarianter
I vårt dialektarkiv finns ordet hasarderlig belagt från Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, södra Lappland (Fredrika, Lycksele, Sorsele, Stensele, Vilhelmina, Örträsk) och södra Norrbotten (Edefors, Nederluleå). Liksom många andra ord av främmande ursprung har det ofta genomgått stora förändringar i uttalet. I Västerbotten, Ångermanland och Medelpad har huvudbetoningen på de flesta håll flyttats till den första stavelsen, vilket har gett former som a`sade'le, ha`sade'rli och liknande. Samma betoningsmönster kan iakttas i många andra riksspråksord som har anpassats till dialektala uttalsvanor, till exempel i`ntressa'nt, re`pare'ra. En annan förändring är att h har fallit bort nästan överallt, utom i Medelpad och delvis i Västerbotten.
Skiftande betydelser
Ordets ursprungliga betydelse, ’riskabel, farlig’ och liknande, är bevarad i Västerbotten och Lappland, liksom i nordöstra Ångermanland (Nordmaling). Hur det används där framgår av följande språkprov:
Hä va asade´let kLiv oppät sunnstegan ’det var riskabelt att klättra uppför den trasiga stegen’ (Lycksele)
He ä e ganska asade´let e företa´g ’det är ett ganska riskabelt företag’ (Nordmaling)
En annan betydelse är ’slarvigt och vårdslöst klädd’. Den tycks vara allenarådande i Medelpad och förekommer också här och var i Västerbotten (Burträsk, Jörn, Sävar):
Han va sô ha`sade'rlit klädd ’han var så vårdslöst klädd’ (Selånger)
Han var a`sade'lit kLedd ’han var slarvigt klädd’ (Jörn)
Va du sjin då ha`sade'le – hall du på ta`app bykksen? ’vad du ser hafsig ut – håller du på att tappa byxorna?’ (Sävar)
En tredje betydelse är ’ovårdad, nergången, snuskig’. Den är belagd från södra Ångermanland (Högsjö, Resele, Sidensjö, Vibyggerå, Viksjö) och från Norrbotten (Nederluleå):
Va ’n dänn männisja e a´sade'li ’vad den där kvinnan har det smutsigt och ostädat’ (Resele)
a'sadä´rli ’i högsta grad osnygg’ (Nederluleå)
En fjärde betydelse är ’förskräckligt, upprivande, otäckt’, belagd från Norrbotten och endast i neutrum: å'sadä´rlit (Edefors); asadä'rlit (Nederluleå).
Från modeord till dialektord
I skriftspråket förekom ordet hasarderlig huvudsakligen under 1700-talet. Man kan undra hur ett så kortlivat ord kunde få fäste just i norra och mellersta Norrland, inte bara kring städerna vid kusten utan också långt ut i glesbygden, och sedan leva kvar i flera generationer efter att det kommit ur bruk i alla andra sammanhang. Om detta kan man förstås bara gissa, men det är troligt att hasarderlig först introducerades i lokala högreståndskretsar och därefter snappades upp av tjänstefolk, som i sin tur spred det vidare till vänner och bekanta. Under den processen blev ordet så småningom helt integrerat i dialekterna och började leva sitt eget liv.
/Anna Westerberg