Dialektbloggen

Brinde och brunde

September och oktober månad brukar för många vara den viktigaste tiden på året. Luften är full av förväntningar… För nu drar nämligen jaktsäsongen på älg i gång: första jaktperioden i september och andra jaktperioden i oktober för norra Sverige; i södra Sverige startar säsongen i oktober månad.

I jaktförordningen står det att ”Älg får jagas bara under tiden från och med en timme före solens uppgång till solens nedgång.” Tänk dig då att i gryningen lyckas få syn på en sextontaggad brinde!

Älgtjur och rentjur

Dialektordet brinde ’älgtjur’ [med uttal som brinde, brende, brinne, bri`inn, bräinnd och dylikt] är framför allt hemmahörande i några landskap i mellersta Norrland, närmare bestämt i Ångermanland, Jämtland och Härjedalen.

Vi fikk sjute n brinne hâri Hannåshöggda, ’vi fick skjuta en älgtjur här i Hanåshöjden’ Edsele, Ångermanland.

Ordet och betydelsen har även lånats in i norsk dialekt men här fått formen bringe.

Brinde med betydelsen ’älgtjur’ påträffas även så långt söder ut som i Dalarna och då främst i Särna och Idre, men även i Älvdalen och i nordvästra delen av Mora socken finns denna betydelse belagd. Först skut jä äLga ô tvo kaLver ô säa fekk jä bri`inn, ’först sköt jag älgkon och två kalvar och sedan fick jag älgtjuren’ Idre, Dalarna. (I Älvdalen kan brinde också åsyfta älgen i sin helhet oavsett kön, men det är en senare betydelseutveckling.)

Längre norrut i Sverige, uppe i Norrbotten i trakterna kring Töre och Överkalix, åsyftar brinde istället rentjuren, och då även kastrerad sådan.

Nära besläktat med brinde är dialektordet brunde [med uttal som brônde, brônnje, bru`unn och dylikt] som i Hede, Tännäs, Vemdalen i Härjedalen också kan åsyfta älgtjuren. Betydligt vanligare är dock att brunde används om rentjur. Så är fallet i Idre i norra Dalarna, Härjedalen och i Jämtland.

Ord för brunst hos handjur

Båda orden hör ihop med i dialektsammanhang mycket kända ord för parning eller brunst hos handjur, bland annat verbet brunda [med uttal som brunde, brônda, bru`unn, brônn och dylikt] med betydelsen ’betäcka; vara i brunst’ belagt i Bohuslän, Dalsland, Värmland, Västmanland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland och Lappland, och verbvarianten brynda [brynna, brinda och dylikt] belagd i Dalarna och Hälsingland, med samma betydelse som ovan. Bässen brunner mä fåra, ’baggen parar sig med tackan’ Värmskog, Värmland. De båda verben förekommer för övrigt även i norsk dialekt.

Utöver dessa finns även substantiven brund, brunda eller brynda [brynna, brinda och dylikt] med betydelserna ’frän doft som utsöndras av hane vid brunst’ och ’brunst’, adjektiven brynda [brynna, brinda och dylikt] och brundsk [brônsk och dylikt] med betydelsen ’brunstig’ med flera närbesläktade ord. Motsvarande ord påträffas även i norsk dialekt.

Samtliga ord är bildade till verbet brinna.

En brinde ’älgtjur’ eller brunde ’rentjur’ ska väl förstås som ’en hane som ”brinner” av parningslust och vill betäcka’. Kort och gott en tjur.

Det är väl knappast en slump att älgjakten sammanfaller med älgens brunstperiod?

/Annika Karlholm