Dialektbloggen

Krabbelurer och andra ätbara krumelurer

Krabbelurer, skrabbelucker, kaffeplättar, soppkakor eller hönsafeser – kärt bakverk har många namn.

På nätet finns många recept på krabbelurer. Enligt de flesta recepten steks krabbelurerna som tjocka plättar och vändes i socker. Men ursprungligen, i bland annat Bohuslän, var det friterade degbollar som avsågs.

Om detta berättas i några svar på Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborgs frågelista "Med händerna i kakburken". En kvinna, född 1940 i Sandhult, Borås, säger att hennes svärmor bakade dessa kakor. Hon hade tio barn och hade fullt upp med att baka matbröd, så krabbelurer var de enda kakor hon brukade baka, enligt svärdottern. En annan kvinna, född 1938 i Malmö, men boende i Göteborg sedan 1963, berättar att hon har en gammal kokbok från 1892, "Kokbok för skolkök och enklare matlagning" av Lotten Lagerstedt. Där beskrivs hur man bakar krabbelurer, som även i det receptet friteras. I en parentes i uppteckningen framgår att det är en kaka som finns i Norge och Skottland, men det är oklart huruvida det är kokboksförfattaren eller meddelaren som påstår detta.

Bullertinas norska krabbelurer

Kanske har den friterade varianten mer eller mindre dött ut, eftersom man i Sverige helt enkelt inte, enligt tradition, varit så intresserad av friterade kakor, förutom klenäter och struvor till jul. Kakan finns också i Norge, där de även kallats skrabbelucker eller snoobelurer. Den omtalas dessutom i Lennart Hellsings "Boken om Bagar Bengtsson", där bagerskan Bullertina är flitig som ett bi när hon naggar sina norska krabbelurer. I Norsk ordbok kan utbredningen för krabbelur(e) Länk till annan webbplats. ses i kartform.

Fastlagsfika på kontinenten

Själva kakan tycks ha sitt ursprung i södra Tyskland. Enligt Wikipedia och andra hemsidor är det en kaka från trakterna kring floden Rhen, där den är mycket vanlig särskilt före karnevalen, den period som i Sverige kallas fastlag, och vid juletid. Över huvud taget är friterade bakverk betydligt vanligare i Central- och Sydeuropa än i Skandinavien, framför allt i karnevalstider, då de finns i en mängd olika varianter. Karneval innebär ju att man ska äta fett inför fastan. Svensken proppar i stället i sig kopiösa mängder semlor inför den avmagringskur som åtminstone förr startade på askonsdagen, dagen efter fettisdagen.

Bakverken har i Tyskland kallats för Krapfen, Kräpfel och liknande. Krapfen betyder ursprungligen 'hake' och kakan fick benämningen utifrån sin böjda form. Troligen är något av de tyska orden inblandat också i krabbelurer. En ännu vanligare tysk benämning är Mutzen, medan gebackene Mäuse ofta används i Österrike. Där, men även i Tyskland, finns kakan i en magrare, ofriterad version av vetedeg och den som bakar anstränger sig vanligtvis för att få den så muslik som möjligt. I Tyskland pudrar man sina Mutzen med florsocker, medan den skandinaviska versionen doppas i strösocker. En annan tysk benämning är Schmalzgebäck, vilket betyder 'isterbakverk' och enligt Barbro Östlund, i boken "Gråärter och Doppekopp. Bohuslänsk mat med tradition", var det just ister man hade när man förr flottyrkokte krabbelurerna.

Kärt barn har många namn

tidningen Hembakats sida på facebook Länk till annan webbplats. har det i en diskussion framkommit att detta bakverk har ungefär lika många benämningar som det finns landskap i Sverige. Det tycks inte finnas något tydligt system i utbredningen. Krabbelurer och skrabbelucker är de vanligaste orden, men även mer udda namn anges i kommentarer från hela landet. Kaffeplättar, det lokala Domsjöplättar, det julbetonade tomteplättar och soppkakor har tydliga angivelser kring var, när och hur man ska äta dessa så populära kakor. Namn med mer oförklarlig uppkomst är hönsafeser och kroller.

/Bengt Edqvist