Lengräddad
Det verkar inte finnas någon gräns för den mänskliga fantasin när det gäller att säga att någon har lite svårt att fatta: det är inte plogat ända fram, hjulet snurrar men hamstern är död, hissen går inte ända upp ... ja, ni kommer säkert på fler själva. En variant som förekommer ganska ofta på nätet är lengräddad.
Lengräddad är ett dialektord som har sin utbredning längst i norr. I institutets dialektsamlingar finns ordet upptecknat från Norrbotten (Edefors, Nederluleå, Piteå) och Västerbotten (Byske, Jörn, Lövånger, Nysätra). De äldsta beläggen är från 1920-talet. Också Sara Lidman har använt sig av ordet. I hennes roman Den underbare mannen mumlas det om en piga: har lite oppi tjoppen! vid mindre! hondenna! len-gräddad! (’har lite uppi skallen! efterbliven! hon där! trögfattad!’).
I dag verkar lengräddad främst användas om personer eller djur. Men ursprungligen har ordet förstås använts om bakverk som inte stått tillräckligt länge i ugnen och därför är alltför mjuka och lena i konsistensen. Den betydelsen är fortfarande gångbar. I förra årets semmeltest i Piteå-Tidningen var det en av semlorna som samtliga bedömare klassade som lengräddad: ”Bullen var helt enkelt för blek.” Även mindre trovärdiga handlingar i böcker kan karakteriseras som lengräddade. I en recension av en deckare i Svenska Dagbladet sägs att ”även en lengräddad intrig kan med olika medel kryddas upp till en hygglig spänningsnivå”.
/Eva Thelin
%2018.5850f85e15732ead0b34330.jpg)