Tor och torsmånad – månaden som följer efter jul
Och julen varar än till påska, men det var inte sant, och det var inte sant, för däremellan kommer – tor!
Vintern består enligt äldre tradition av julmånaden, torsmånaden och göjemånaden och i traditionell dialekt i Skåne, Blekinge, Småland, Närke, Värmland och Uppland betecknar torsmånad eller tormånad just januari månad. Vid sidan av detta kan man i Skåne och Blekinge även säga tor. Orden finns belagda under fornnordisk tid, i fornsvenska som thorsmanadher, i forndanska som tormonet och dylikt, eller kort och gott thorth.
Ursprungligen om mars månad
Tor och torsmånad har i äldre tid varit i relativt allmänt bruk, åtminstone i södra och sydvästra delen av Norden. Men orden betecknade då mars månad. Denna betydelse har levt kvar i södra Sverige. I vissa skånska och småländska dialekter betecknar torsmånad faktiskt i stället mars månad. Detsamma gäller ordet tor som i Halland, men även i vissa delar av Skåne och Blekinge, avser mars:
Den treja torstan i tor då trädår tranan po skånskår jor
, ’den tredje torsdagen i tor då träder tranan på skånsk jord’, det vill säga den tredje torsdagen i mars kommer tranan till Skåne.
Tor settår mor sin lampa ongår bor
, ’i tor sätter mor sin lampa under bord’, det vill säga från och med mars ska inte lampan tändas.
(Båda talesätten är från Skåne.)
Det är svårt att uttala sig om när eller varför betydelseförskjutningen mars till januari skedde, men det kan höra ihop med bytet från juliansk till gregoriansk kalender. Eller så hade det kanske att göra med hur lång julen fick vara? Vem vet?
Etymologi
Etymologiskt hör tor- ihop med substantivet torre [uttalat: tårre, turre, törre och så vidare] som i Sverige finns belagt från Småland, Halland och Västergötland. I likhet med tor och torsmånad avsåg ordet den månad som följde efter julmånaden, bland annat belagt i fornvästnordiska þorri. I traditionell dialekt från ovannämnda landskap avser torre januari månad. I norska dialekter avser torre däremot antingen januari, februari eller mars månad, eller mer specifikt tiden mellan första och andra nymånen efter julmånen. Ordet torre är möjligen besläktat med adjektivet torr och kan alltså ursprungligen åsyfta ’torr vinter’ eller dylikt.
Men inte nog med det. Folketymologiskt har det skett en omtolkning av ordet tor-, så att det kommit att associeras med guden Tor. Torsmånad har således tolkats som guden Tors månad. Detta kan illustreras med ett sydsvenskt (och danskt) talesätt:
Tor mä sitt sjägg lakkar barn utom vägg
, ’Tor med sitt skägg lockar barn utanför vägg’, det vill säga lockar barnen att leka eller vistas utomhus (Halland).
Thor me sitt fagra sjäddj låkkar glöttana udom väddj
, ’Tor med sitt fagra skägg lockar barnen utanför vägg’ (Skåne).
Jämför för övrigt detta talesätt med en variant från Småland, Västergötland, Östergötland, där tor är utbytt mot mars:
Mars mä set sjägg låkkar barna uttför vägg
(Västergötland).
”Skägget” syftar på istappar och ska väl förstås som ett gott vårtecken.
/Annika Karlholm