Dialektbloggen

Krime, krimme, krim

Je ha no vôrte fast fôr krimen, ’jag har nog fått snuva’, konstaterade någon på Haverömål.

Ordet krime (eller krimme, krima, kri`im, kri`imm, kre`eim, krim m.fl. uttalsvarianter) med betydelsen ’snuva, förkylning’ är belagt i Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland, det vill säga i så gott som hela Norrland. Det förekommer också i många norska dialekter samt i färöiskan, i formen krim (eller krime, krima) resp. krím (uttalas krojm, med o). Några belägg på krim finns dessutom från Åland, men där uppges betydelsen vara ’paroxysm, sjukdomsanfall’. I modern isländska används ordet endast i sammansättningen augnakrím, som betyder ’ögoninflammation’.

Varför bestämd form?

I det medelpadska exemplet ovan används bestämd form, krimen, trots att det är snuva i allmänhet som avses. Detta är typiskt för norrländska dialekter. I andra fall används obestämd form: ja hav en ty`kken kri`im fått ’jag har fått en sådan snuva’ (Hössjö, Västerbotten).

Slemmigt ursprung

I norska dialekter uppges krim i första hand betyda ’slem i näsan eller luftvägarna (vid förkylning)’. Ordet anses vara besläktat med litauiskans greĩmas, som betyder ’slemmig avsättning i vatten’. Som benämning på förkylning torde krim (liksom krime, krimme m.fl.) alltså från början ha varit en saklig och träffande beskrivning av åkomman.

/Anna Westerberg