Kvanting
”En kvanting träder i salen in, för att fröjda me’ fjällan sin”. Så börjar Arthur Högstedts text till den berömda Kväsarevalsen från 1898. Ordet kvanting motsvarar här ungefär ’grabb’, men kan också ha en negativ bibetydelse och är då jämförbart med ord som pojkspoling och slyngel.
Kvanting tycks ha haft sin storhetstid i stockholmskan från 1890-talet fram till 1930-talet ungefär. I dagens stockholmska används kvanting framförallt som en slags symbol eller markör för äldre tiders huvudstadsspråk, särskilt då i frasen Ussare, kvanting! som betyder ungefär ’Passa dig, grabben’. Uttrycket fanns med i skämttidningen Strix år 1899 i en text av Albert Engström, som hänförde det till sin gestalt Kolingen, och det kan mycket väl vara första gången det sattes på pränt.
Ussare är en talspråklig stavning av ussa dig som i sin tur är en u-språksvariant av passa dig. U-språket, som härstammar från sotarnas yrkesspråk, knoparmoj, innebär att man byter ut ett ords inledande konsonant och vokal mot vokalen u (passa – ussa). 100 år efter Kolingen, 1999, gav Stockholmsbandet Hundarna från Söder ut en EP på sin egen skivetikett Ussare kvanting.
Ursprung
Formen kvanting är bildat till substantivet kvant, vilket enligt Svenska Akademiens Ordbok troligen härstammar från nederländskans eller tyskans kwant, med betydelsen ’skälm’, och lånats in på 1600-talet. Ordet kvant (eller ibland kvatt) kan i svenska dialekter även betyda ’gris’ eller ’griskulting’; i Institutets samlingar finns till exempel ett tiotal sådana uppteckningar från Dalarna.
Betydelser
Ordet kvanting är belagt från sju olika svenska landskap, exempelvis Östergötland, Halland och Ångermanland. Det vanligaste betydelsen är ’liten pojke’, men i Ångermanland kunde det även betyda ’barn’ i allmänhet, och från Östergötland anges att kvanting kan vara en nedsättande benämning på en halvvuxen dräng.
/Jenny Öqvist