Sta(d)
Dialekterna är en skön mix av nyheter och ålderdomligheter. I norrländska mål t.ex. finns ett adjektiv sta, som är uråldrigt. Det är bildat till ett ord som vi känner i formen stå, alltså verbet stå (med fötterna på jorden).
Adjektivet sta finns i flera gamla språk, t.ex. med ändelse i latin (status), grekiska (statós) och i sanskrit (sthita). Alla betyder ’stående’ eller ’ställd’, men har specialiserats mer eller mindre.
På norrländska används ordet om en häst som inte rör sig, som inte vill gå, trots att den manas på. Sara Lidman använder uttrycket stå sta i sin bok Din tjänare hör, sidan 179: Där stod hästen sta´ och skull int röra lasset ur fläcken. Fortsättningen är för hemsk: Men jag fick mig en järnlina. Och jag piska ’an så han stod som en blodstrimma.
På norska har ordet fått en allmännare användning och betyder ’envis’.
/Carl-Erik Lundbladh