Ä, lamb och lambunge
I mars u april gynt ear åinä (i mars och april började tackorna lamma) sägs det på ett belägg från Gotland i våra dialektsamlingar. Som synes används här inte ordet tacka, utan ett gotländskt ord, ä.
Ordet ä uttalas med s.k. Stockholms-e eller som diftong och har utvecklats ur ett indoeuropeiskt *ovi- som betydde ’får’. Det finns bevarat även i t.ex. isländska som ær /air/, holländska som ooi /åj/ och engelska som ewe /ju:/, alla med betydelsen ’tacka’, och i latinets ovis ’får’.
Lamb och lambunge
Välbekant för många är nog att lamb på Gotland betyder ’får’, vilket annars inte är fallet i svenska dialekter. Den gotländska betydelsen är sannolikt mycket gammal, eftersom ordet hade samma innebörd även i gotiskan. Också finskans och estniskans lammas betyder ’får’. Till det gotländska lamb har sedan unge logiskt nog lagts till för att beteckna fårets avkomma.
Det gotländska uttalet med mb i lambunge är ett ursprungligt mb som i de flesta andra dialekter och i riksspråket har assimilerats till mm.
Lammunge, fölunge, barnunge
Lammunge har använts om lamm också i dialekter på fastlandet, trots att fåren där inte kallats lamm. Det gäller t.ex. i Sörmland: Allä hadde får, två eller ett, di lånte gumse så di feck lamungär. Att lägga till unge till lamm kan tyckas onödigt, men det finns paralleller i fölunge och barnunge. I riksspråket förekommer lammunge framför allt i frasen vara dödens lammunge.
/Eva Thelin
*avser att formen är konstruerad utifrån yngre former och inte finns bevarad i skrift.