Om projektet

Här kan du läsa om projektet i stort – om hur insamlingen genomfördes, om bokens tillkomst, och om minnen, erfarenheter och berättelser. Texten är hämtad från bokens inledning. Du kan även ta del av innehållsregistret som visar samtliga berättelser och teman. Här kan du också se bokens baksidestext som ger en kortfattad beskrivning av projektet och bokens innehåll.

Från mitt föräldrahem såg vi ut till Vinga och längre än så. Där ute var de tyska krigsfartygen på väg till Norge. Skulle de hit också? Det var 1940 och den 9 april. Alla tillgängliga lastbilar och många andra fordon kördes ut till Torslanda flygplats för att blockera landningsbanorna. Några dagar senare evakuerades min bror och jag till en liten ort längre in från kusten. Där gick vi i skolan både vår och höst.

Till julen fick vi komma hem. Jag minns ännu den säregna blandningen av återseendets glädje, julstämning och oro för hemskheterna runt omkring. Jag var bara elva år, men jag bär fortfarande med mig den frihetslängtan som växte fram den julen.Sture Allén, född 1928, Lundby, Göteborg

Sverige förskonades från att dras med i andra världskriget, men beredskapstiden kom ändå att påverka livet på många sätt. Sture Allén berättar om en jul som han aldrig glömmer. Han beskriver också sina upplevelser under en av krigets dramatiska dagar. Det som hände den 9 april 1940 är något som har etsat sig fast i minnet hos de flesta av dem som har bidragit till insamlingen Vardagsliv under andra världskriget och vars berättelser återges här.

Många forskare har skrivit om Sverige under krigsåren 1939–1945. Det har resulterat i viktig kunskap om vad som skedde på den övergripande samhälleliga nivån. Människors vardagliga erfarenheter från denna tid har dokumenterats i mindre utsträckning. Samtidigt vet vi att vardagslivet under krigsåren har efterlämnat djupa spår i erfarenhetsvärlden och minnet hos många svenskar. Genom inkallelser till militärtjänst, ransoneringar, mörkläggningar, instruktioner och övningar ”om kriget kommer”, flyktingar, mediernas nyhetsförmedling och mycket annat, påverkade det krig som utkämpades utanför landets gränser också den svenska befolkningens vardag, i första hand under själva krigsåren men med återverkningar även efter krigsslutet.

Insamlingen

Våren 2007 inledde Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG) dokumentationen av berättelser om vardagsliv under andra världskriget. Projektet initierades och leddes av Birgitta Skarin Frykman, professor emerita i etnologi, som ett samarbete med Institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet. Det har dels finansierats med anslag från Oscar och Maria Ekmans donationsfond och Harald och Louise Ekmans forskningsstiftelse, dels genom Institutet för språk och folkminnen och har till syfte att undersöka hur kriget påverkade människor – kvinnor, män och barn – i deras vardagsliv och hur de hanterade några av de många olika problem som kriget medförde.

Inför dokumentationsarbetet formulerades en frågelista som bland annat distribuerades till alla västsvenska pensionärsföreningar, till bibliotek, hembygdsföreningar och studieförbund i Västsverige samt till DAGs egna meddelare. Intresset var stort och insamlingen resulterade i ett rikt källmaterial som omfattar över 450 skriftliga berättelser, ett femtontal intervjuer, fotografier, samtida informationsmaterial, brev, blanketter, kuponger, tidningsklipp m.m. Frågelistan har presenterats i ett par dagstidningar. Projektets fokus är Västsverige, men i materialet finns även berättelser från andra delar av landet.

När projektet presenterades i dagspressen fick arkivet ta emot en rad telefonsamtal från äldre som ville dela med sig av sina minnen och erfarenheter. Flera studieförbund har använt frågelistan som underlag till cirkelverksamhet och arkivet har besökts av pensionärsföreningar som med stort engagemang bidragit till insamlingen. Flera av dem som deltagit har återkommit med fotografier och kompletterande uppgifter; många har strävat efter att minnas så mycket som möjligt.

Av dem som har deltagit i insamlingen är cirka 60 % kvinnor och 40 % män. De är huvudsakligen födda under 1910- till 1930-talen. Deras berättelser ger bilder från såväl kust- och landsbygd som tätorter och städer. De visar på sambandet och de täta kontakterna däremellan och på beroendet av landsbygden under kriget. Flera berättar om försörjning, nya roller, mat, ransoneringar, hur kriget påverkade familjen ekonomiskt och hur det har påverkat livet efteråt. De beskriver förhållandet mellan vanligt folk och myndigheter, pekar på samarbeten och lösningar av vardagsproblem. De berättar om vardagsnära, praktiska saker, speglar såväl oro, sorg och tragik som glädje och nöjen. Några beskriver livet som inkallad, förhållandet mellan militär och lokalbefolkning, skyddsåtgärder och frivilligförsvar, andra hur det var att leva i gränstrakter eller att komma som flykting till Sverige. Tiden innebar möten mellan människor vars vägar förmodligen annars aldrig skulle ha korsats.

Minnen av vardagsliv under andra världskriget kan ses som delar av vårt gemensamma kulturarv. De som delar med sig av sina berättelser belyser också olika vardagskompetenser. Hur kunde hushållen, trots krigsårens begränsningar och ransoneringar, få det man hade att räcka till? Många av dem som upplevde krigsåren kan berätta om traditionell kunskap, som nu har glömts av de flesta, men som kan utgöra resurser i krissituationer.

Minnen, erfarenheter och berättelser

Genom så kallade frågelistor har folkminnesarkiven alltsedan slutet av 1920-talet samlat in människors egna minnen, erfarenheter och berättelser. Den aktuella frågelistan fokuserade på de mer vardagliga sfärerna och materialet bör ses i ljuset av den. Att ge en heltäckande bild är knappast möjligt; forskningsprojektet inriktades särskilt mot ämnen som t.ex. livsmedelsförsörjning och krisberedskap. Med hjälp av ett antal ämnesrubriker och delfrågor uppmanades skribenterna att berätta fritt, att se dessa som ett hjälpmedel, en inspirationskälla till skrivandet. Frågelistans övergripande rubriker var: hemma, tankar och känslor, nyhetsförmedling, mat och dryck, kläder, andra förnödenheter, inkallad, fester och högtider, fritid och nöjen, från mun till mun, krigets närvaro på andra sätt, minnen från krigsslutet, efter kriget, något annat du vill berätta. Svaren varierar – en del har följt listan noggrant, andra har skickat in fritt hållna berättelser. De kan variera i längd – från en enda sida till över åttio. Några skriver för hand, andra på maskin eller dator. En del har sett insamlingen som en möjlighet att få dela med sig av längre biografier.

Minnen av vardagsliv under andra världskriget bygger på människors egna utsagor i efterhand; de är silade genom minnet, genom den tid som är och genom den som har gått. Som källor kan de ses som tolkningar av det förflutna, som en form av folklig historieskrivning. Minnet kan se olika ut. Med facit i hand är det den ”goda sidan” som valt att komma till tals. Ingen har exempelvis skrivit till insamlingen för att berätta att ”jag var nazist”. En del sidor synliggörs, medan andra glöms bort eller utesluts. En förgången tid tecknas också i kontrast till hur det är idag. Det som skiljer den tiden från idag framträder med skärpa.

Det liv som en gång har levts har blivit till berättelser. Dessa bygger på egna, individuella minnen och erfarenheter, men också på kollektiva mönster för hur man berättar. Berättelsen omfattar inte bara det levda livet, utan också tolkningar och reflektioner över det.

Urvalet

Inom projektet har delar av det insamlade materialet problematiserats utifrån olika infallsvinklar i artiklar till en populärvetenskaplig antologi. I samband med detta arbete väcktes också idén om att publicera en del av insamlingens många berättelser. Materialet har ett stort värde i sig. De många rösterna ger bilder utifrån olika positioner och uppfattningar, som kan bidra till att skapa en djupare förståelse för tiden under andra världskriget.

I denna bok presenterar vi det insamlade materialet med skribenternas egna ord. Samlingen blev slutligen långt mycket mer omfattande än vad vi först hade tänkt oss; många röster har fått komma till tals. Genom ett urval av berättelser, både långa och korta, men också genom citat utifrån teman som återkommer i berättelserna, ges här olika bilder av vardagslivet under beredskapstiden. Vi hoppas att dessa exempel också kan inspirera till vidare studier av det omfattande materialet.

Utgåvan innehåller två delar. I den första presenteras hela, sammanhållna berättelser av olika längd. Genom att välja ett citat ur den aktuella berättelsen har vi rubriksatt dessa. Den andra delen är tematiserad och innehåller citat under olika rubriker. Här har vi också skrivit korta orienteringstexter som presenteras i fet stil. De berättelser som presenteras är i de flesta fall ursprungligen skriftliga, där den som berättar själv har hållit i pennan, men här förekommer också ett par sammandrag av intervjuer.

Urvalet omfattar kvinnors och mäns berättelser med ambitionen att spegla de olika åldersgrupper som har varit möjliga – de som var barn, ungdomar eller unga vuxna. Vi har också strävat efter att presentera röster med utgångspunkter i städer, på landsbygden, i kustsamhällen och gränstrakter. Boken har, liksom insamlingen, huvudfokus i Västsverige, men här finns också berättelser från andra delar av landet.

Texterna är skrivna av många olika skribenter med olika språkliga stilar. För att öka läsvänligheten har vi arbetat med en viss redigering och några mindre justeringar av texten. De orter som anges vid skribenternas/berättarnas namn är i möjligaste mån den hemort vederbörande hade då, under beredskapsåren. I vissa fall saknas uppgift om födelseår.

Ett stort tack till alla skribenter som är med i boken och till alla som bidragit till insamlingen med sina egna eller någon annans berättelser. Tack för att ni har delat med er av minnen, erfarenheter och kunskap! Ni som har bidragit med fotografier och andra illustrationer har gjort att vi också kan förmedla ögonblicksbilder av vardagsliv under andra världskriget.

Vi vill också framföra ett stort tack till Oscar och Maria Ekmans donationsfond, Harald och Louise Ekmans forskningsstiftelse, Delegationen för militärhistorisk forskning och Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur.

Innehåll i boken