Om fäbodvallens byggnader

På ”fäbovalln” se vi först de timrade ”fäbostugunä”. Dessa kunde vara något olika till form och plan, men inrymde oftast en liten ”färstu”, en mjölkbod och ett stort rum, ”bo'n” eller ”stugun”, som var kök, arbetsrum och bostad. Mittelpunkten i fäbodstugan var muren och den rymliga öppna spisen, som undantagslöst fanns i var stuga. Fäbodstugor utan mur med endast rökhål, har icke funnits i känd tid. Hela stugan var försedd med golv av bräder. Mjölkboden kunde dock ha hårdstampat jordgolv. (---)

Sängen, ”stannsängen” var i äldre tid väggfast. Senare blev den en flyttbar men ej hopskjutbar trälåda och under de sista åren kunde bo'n vara utrustad med både utdragssäng och soffa. Bädden bestod av långhalm med ett slarvtäcke över, lakan och sängtäcke. Då fäboden, som ofta hände besöktes av folk från gården i byn eller av främmande, hade fäbodjäntorna sin givna sovplats på vinden, under den låga takåsen.
(---)

Golvet i bo’n var mattbelagt runt om den så kallade ”fäboflättjen” den vitskurade fläcken mitt på golvet som var öppen eller beströdd med klippris/lummer. På den fläcken fick ingen gå. Den var särskilt de gamla fäbodjäntornas ögonsten. Från Hästbo fäbodar berättas om hur gammelmor en gång betygsatte en senfärdig och tafatt dräng med ett, allt annat överskylande; ”Men si Joan han ä då så snäll, han ä så rädd om flättjen!”.

Någon egentlig källare fanns sällan vid fäbodarna. Vid ”Lissollas” i V. Hästbo och ”Ansors” vid Åsmundshyttans fäbodar funnos dock byggda källare under stugan. Sällsynt var också en grävd brunn på fäbodvallen. Men i de trakter fäbodarna voro lagda var det god tillgång på friska och vattenrika källor. I dessa sänktes mjölkbunkarna varigenom mjölken kyldes och bevarades frisk längre. Denna avkylningsmetod tillhörde givetvis en yngre tids fäbodbruk, då bleckkärlen slagit ut de gamla mjölktrågen. I en och annan fäbod, till exempel Pers i Tjärnäs, var mjölkboden en fristående byggnad. I fäbodar av den vanliga typen, låg däremot mjölkboden innanför stugans farstu. Golvet var av hårdtrampad jord eller bräder. Efter ena väggen vore två jämnlöpande stänger uppsatta i bordshöjd. På dem placerades mjölktrågen, svåråtkomliga för råttor. En glugg på ytterväggen gav ständigt den friska luften tillträde till mjölkbo’n. (---)

”Fäjsät” var fäbodvallens andra huvudbyggnad. (---) Enklare än ladugårdarna i hembyn voro fäbodvallens fäjsen inredda. Till storleken voro de dock anpassade efter varje ägares behov. Liksom stugan var ladugården timrad och liksom stugan var den i äldre tid täckt med näver och takved, i senare tid med spåntak eller till och med tegel. Vid fäjsets ena gavel fanns ingången och innanför dörren fanns i vardera hörnet en lagom hög avbalkning för kalvar och får. I motsatta gaveln öppnades en lucka ut mot gödselhögen. Två gluggar under taket för luftväxlingen fullbordade fäbodvallens enkla ladugårdsanläggning.

Därinne stodo korna i en eller två rader, alltid med hμvudena vända mot väggen. Bås och krubbor saknades. Bindslena, som voro fastsatta i väggen, utgjordes tidigare av ”vijjur” – rundböjda vidjekvistar - längre fram användes ”klövar” av järn även i fäbodarna. Dörrar och luckor i ”fäbodfäjsänän” voro gjorda av tjocka bastanta bräder, som, om det gällde, voro tillräckligt starka för att utestänga björnen.

Berättat av Britta Andersdotter (född 1824), Anna Andersdotter-Broman (född 1862), Olof Larsson (född 1860), Maria Persson (född 1878), Karl Pettersson (född 1869), C. A. Skoglund (född 1865), Andreas Olsson (född 1875) med flera i Torsåkers socken, Gästrikland. Upptecknat år 1943 av William Eriksson (Isof, ULMA 34715).

Se hela uppteckning 43715 i Folke Länk till annan webbplats..